11 januari 2011
Fick en smula reslust. Packade ner tandborsten och passet och reste till Sydvietnam.
Det är varmare här än i Finland.
Vietnameserna tycker mycket om vårrullar, nästan alla äger en moped och många har små hattar som ser ut som lampskärmar.
Flög till Nordvietnam. Häftiga gränder. Åt lunch med en medelålders vietnamesiska som upplevt kriget och bombningarna.
– Vi måste förlåta och gå vidare, sade hon.
Man blir imponerad av vietnameserna, ett folk som lidit svårt men som nu kämpar likt bävrar för att bygga en bättre och rikare morgondag.
En väninna tar en tidig morgon med mig ut till Ha Long-bukten, ”Den nedstigande drakens bukt”, utanför Hanoi. Där hyr vi en egen ångbåt och guppar omkring tre timmar i Sydkinesiska sjön. Till lunch ombord nyfångad fisk, musslor, kokta räkor och bläckfisk. Sköljer ner det hela med ett par iskalla Hanoi Beer och tror för en stund att jag är i paradiset.
Tror förresten jag håller på att bli kär i Vietnam. Kan man förälska sig i ett land? Var det inte grekiskfödde, svenske författaren Thedodor Kallifatides som vid tillfälle förundrade sig över att man på svenska kan älska såväl en människa som en maträtt…?
Besöker Notre Dame-kyrkan och det franska postkontoret i Ho Chi Minh-staden. Hittar så efter en del letande en bokhandel som säljer kursböcker i vietnamesiska för nybörjare, inkl CD.
Helt klart borde man lära sig vietnamesiska. Coolt att kunna prata med 90 miljoner människor. Det enda jag på denna första resa snappar upp är ”Chuc Mung Nam Moi!”, det vill säga ”Gott Nytt År!”.
Vietnam har legat litet i skugga jämfört med Kina, men alla utländska bedömare jag talar med här nere säger att detta är ett framtidsland.
Några stenkast från Krigsmuséet i Ho Chi Minh-staden hittar jag ett massageställe, där de späda massörerna promenerar på ens rygg och därefter masserar den med upphettade stenar.
Man får nytt livsmod efter en sådan behandling. För en stund slutar kroppen upp att spänna sig, alldeles som om musklerna visste att det kommer en dag också i morgon och att även den har gömt undan en smula glädje att överraska med.
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet