1 juni 2024
När detta läses befinner jag mig – om allt löper enligt plan – i södra Böhmen. Förutom Böhmen ( čechy) består Tjeckien även av den östliga delen Mähren (Morava).
Jag var här för ett par decennier sedan och blev genast förälskad. Idylliska städer typ Borgå eller Lovisa. Hotell för halva priset jämfört med Prag och familjeägda små krogar där de snudd på skänker bort ölen…
Ett reportage ska det naturligtvis bli. En journalist dör med stövlarna på.
Men denna gång tänkte jag försöka mig på något så vanskligt som att – vid sidan av arbetet – bara strosa omkring och insupa atmosfär.
Förutom österrikare och tyskar (bägge grannländer) är det inte så mycket turister här. Bortsett från staden český Krumlov, upptagen på Unescos världsarvslista och där man snubblar på japaner och kineser.
Turligt nog reser jag med ungdomskompisen Alf från Jönköping. Vi har redan firat nyår en gång i Prag. Kan inte erinra mig att vi någonsin grälat om något och vill någon av oss göra egna utflykter går det utmärkt.
– Va, hur kunde du ha en person boende hos dig i elva dygn? frågade en finlandssvensk väninna efter senaste jul och nyår.
– Inga problem. Han ligger mest på soffan och läser Dostojevskij…
Borde jag rekommendera honom någon läsning inför denna resa? Kanske ¨Osudy dobrého vojáka švejka za světové války¨, i svensk språkdräkt ¨Den tappre soldaten švejks äventyr under världskriget¨?
Nej, Alf behöver ingen dadda. Men jag som redan funderat ut mycket som kan gå åt skogen, behöver hans ¨Sören, det här blir vår bästa resa någonsin¨.
På bara några månader har ett stort antal nära och kära lämnat det jordiska. Man vore väl snudd på tokig om det inte lett till eftertanke. En över åttioårig väninna utanför Prag ligger på sitt yttersta – finns det möjlighet skulle jag vilja besöka henne.
Tänker att att nu behövs en smula sorglöshet à la Alf. Kanske har han rätt angående resan.
Och att ett stop skummande Budvar-öl kostar runt två euro får man väl finna sig i…
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet