En torsdagsförmiddag i juni strömmar det svenska toner från ett klassrum på Pekings universitet för utländska språk, Beiwai.
”Uti vår hage där växa blå bär”, sjunger kusinbarnet Spencer, 20, och hans drygt fyra decennier äldre släkting från Finland.
Redan dagen efter att planet landat i den kinesiska huvudstaden togs det tunnelbana till Xinjiekou-gatan, där musikaffärerna ligger rad i rad.
Släktingarna köper varsin begagnad gitarr och börjar redan samma afton på hotellrummet att spela ihop sig.
Ute på Beiwai möts de så av rikssvenska Annika, som i 13 år varit svensklektor i Peking. Och inne i själva skolsalen väntar ett 20-tal unga kinesiska studenter förväntansfullt.
”Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja…”.
Det är första gången släktingarna uppträder tillsammans inför okänd publik. Tryggt nog är den yngre redan etablerad trubadur i Sverige och scenvan.
Deras entusiastiska lärare har printat ut texten och, efter inledande duetten, klämmer alla unisont i;
”Kom ljuva krusmynta, kom hjärtats fröjd”.
Så spelar och sjunger den yngre Björn Afzelius låt ”Sång till friheten” och får applådåskor.
Den äldre svarar med Nils Ferlins ”En valsmelodi” och får även han applåder. Varpå han ber studenterna sjunga folksången ”Mo li hua” (”Jasminblomman”).
Den gör de alldeles utmärkt och detsamma gäller schlagern ”Yueliang dai biao wo de xin” (fritt översatt ”Månskenet uttrycker vad mitt hjärta känner”).
Passande nog klämmer därpå den yngre i med Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne”.
Mobilkamerorna går varma och de långväga gästerna får veta att ”konserten” kommer att spridas på kinesiska sociala media. Läraren Annika lägger även ut litet på Facebook.
– Jag vill bara berätta att jag blev väldigt rörd av era sånger, förklarar en kvinnlig student efteråt.
Mest rörda blev nog dock släktingarna, ty samma afton ville varken sången eller gitarrspelet ta slut på hotellrummet.