26 augusti 2021
Jag tycker inte om att vara språkinvalid. Men i Ungern finns inget alternativ.
Första morgonen i Budapest letar jag efter en automat som säljer biljetter till kollektivtrafiken. Hittar ingen.
Så kommer två unga kvinnor gående mot mig och jag hejdar dem och förklarar mitt läge.
– Jag kan ge er en biljett, säger en av dem generöst på engelska.
Så promenerar vi gemensamt till en tunnelbaneuppgång som visar sig ha en biljettautomat.
– Nem tudok magyarul. Svéd vagyok (Jag kan inte ungerska. Jag är svensk), förklarar jag.
Kvinnorna skrattar och svarar något på ungerska, som jag naturligtvis inte förstår.
– Jag var här senast 1982. Mycket har förändrats, säger jag på engelska och erinrar mig något från förra besöket:
– A Magyar Szocialista Munkáspárt (Ungerns Socialistiska Arbetarparti).
De unga kvinnorna tittar storögt på mig och brister ånyo uti garv.
– Magyar bor, Világos sör (Ungerskt vin, Ljust öl), tillägger jag ur 1982 års vokabulär och får en komplimang för uttalet.
Vi skiljs åt och jag funderar litet kring varför jag liksom m å s t e häva ur mig några ord eller meningar från länder jag någon gång besökt så fort jag träffar någon därifrån.
Kanske för att det väcker munterhet. I Prag ägs numera en stor del av alla jourbutiker av vietnameser. De brukar alltid le, inte minst när jag mitt i högsommarvärmen önskar dem Chúc mùng nam mói (Gott nytt år)…
Ungerska är vackert tycker jag, och lyssnar gärna på dikter av exempelvis nationalskalden Sándor Petöfi, fast jag inte förstår ett jota. I ungerskan kommer förresten efternamnet först. Så ungrarna säger Petöfi Sándor.
Regeringschefen under revolten 1956, Nagy Imre, skriver vi ju Imre Nagy (uttalas Nådj).
Kinesiskan har för övrigt samma system som ungerskan. Maos förnamn var således Zedong.
Prövar med Marin Sanna och Niinistö Sauli, men det funkar liksom inte (Sanna Marin är Finlands statsminister och Sauli Niinistö landets president). Väcker varken doft av salami eller grönt te.
Köszönöm Szépen (Tack så mycket)!
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet