20 augusti 2022
Sommarsolen gassar in mot vårt trapphus på Videgatan i Nässjö och i trädgården intill leker grannbarnen Monica, Peter och Anders i sitt Kalaspufftält.
Det var under 60-talets första hälft som frukostflingeföretaget bakom Kalaspuffar delade ut tusentals tält – ett måste för varje ung indian eller cowboy och för mig en källa till avund och frustration.
Minns jag rätt behövde man bara skicka in en kupong, men Fru Fortuna stod mig icke bi…
Kalaspuffar, särskrivet Kalas Puffar, är numera ett varumärke ägt av finländska Raisio. De består, läser jag på nätet, “av puffade och rostade vetekorn smaksatta med en blandning av socker, glukossirap och honung”.
Hur puffar man ett vetekorn?
Av och till inhandlar jag ett paket Cornflakes i närbelägna Alepa. De hör också barndomen till. Min mormor, född 1902, levde hela sitt liv i tron att flingorna ifråga skulle uttalas “Koorn Flaakes”.
Andra viktiga ingredienser i barndomen var tablettaskarna Tutti Frutti och Salta Katten. Vill minnas de kostade 25 öre paketet.
Slog man på stort och gick på matiné var det Nickel gammaldags blandning som gällde och den såldes inne på biografen. Enligt nätet kom den redan på 50-talet och “innehåller smakerna lakrits, nickelkandis, bröstkaramell, polkagris samt marrimint”.
I Nässjö fanns på 60-talet en äldre farbror som i folkmun kallades “Mellan” eller “Karamellgubben”. Man fick ringa på i hans hus på Isåsavägen och så gick han med en ut till sitt lager.
Favoriterna var, vad undertecknad anbelangar, geléhallon samt lakritsbåtar.
– Ett rejält hekto ska det bli! brukade han säga när man visade fram sin 50-öring och bägge parterna upplevde sig nog ha gjort en god affär.
En sista läckerhet måste nämnas. I Nässjö simhalls kiosk sålde de Nöt-crème, det vill säga hasselnötkräm i små förpackningar.
Ett måste efter att man simmat samt hoppat från femmeterstornet, och jag minns den sötaktiga smaken lika bra som multiplikationstabellen.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet