Penny Lane

17 januari 2021

Min återkommande pojkdröm var att äga en grammofon. På den skulle jag spela främst Beatles och inte minst då favoritlåten Penny Lane.
Nu blev det inte så och man var tvungen att hitta på egna sätt att tillfredsställa sina musikaliska behov.
På Smålands Musikvaruhus i Nässjö gick det att provlyssna på skivor, med separata lurar som pressades mot öronen.
En klasskompis och jag kom på idén att falskeligen utge oss för att vara potentiella kunder.
Säg att en singel-skiva kostade fem kronor. Innan vi cyklade ned till butiken, såg vi till att gemensamt bara ha på oss fyra och femti. Vi bad att få lyssna på Penny Lane och en enda spelning var så klart inte tillräckligt…
Så kom sanningens minut; vi grävde och grävde i fickorna och försökte se ledsna ut, när det fattades en femtioöring.
Jag köpte långt senare, för egna surt förvärvade slantar, en stereoanläggning. Och för några år sedan spenderade jag en knapp vecka i Liverpool som reporter.
Höjdpunkten var en heldags tur med Sylvia McMurtry, auktoriserad Beatles-guide som under några uppväxtår bodde ett par stenkast från John Lennon och dennes faster Mimi.
Hjärtat bankade när vi i hennes sällskap närmade oss Penny Lane. Men, platsen var inte vad jag väntat. En oansenlig rondell och busshållplats, inget mer.
– Här bytte John, Paul och George buss till skolan. Du måste förstå att det var deras värld innan de blev berömda, förklarade Sylvia som kunde hon läsa tankar.
– Och titta, banken de sjunger om finns kvar! Frisersalongen har fått ny ägare. Och på den tiden hade alla brittiska brandmän en id-bricka med drottningens porträtt i fickan, tillade hon.
En afton i Liverpool sitter fotografen Kjell och jag på puben Grapes. En lokalbo pekar på en gråhårig man, som sakta promenerar förbi utanför fönstret, och förklarar:
– Det är Beatles första agent. Han tröttnade och lät Brian Epstein ta över. För oss här i stan är han för evigt ”Mannen som skänkte bort The Beatles”.

Sören Viktorsson

Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet