4 februari 2023
Trängseln är enorm när tunneltåget bromsar in vid station Syntagma i centrala Athen. Folk trycker på från alla håll när dörrarna öppnas.
Jag har haft ett intressant samtal med en ung kinesisk resenär och reser mig efter resväskan och kabin-bagen.
Man får pressa sig ut genom dörren och i sista stund lyckas det. Vanan trogen känner jag efter i fickan med plånbok och olika kort.
Allt är borta!
Tiden står plötsligt liksom stilla. Tillgreppet måste ha skett vid utgången från tunneltåget. Obetänksamt nog har jag denna gång i förväg tagit ut en rejäl summa kontanter och plånboken måste ha putat rejält i ytterfickan.
Efter besök i exakt 50 länder skulle jag alltså drabbas av det man annars läser om. Det är oerhört tunga steg till hotellet, som lyckligtvis redan är betalt i förväg.
– Ring och spärra kortet! uppmanar receptionisten.
På hennes dator med grekiska bokstäver hittar vi efter en stunds letande det finländska försäkringsbolagets spärrtjänst. Jag får service på svenska och personen som svarar förklarar:
– Från och med nu är ditt kreditkort spärrat.
Det blir en natt med orolig sömn.
Nästa eftermiddag kommer två finländska vänner till hotellet. Dagen därpå ska de åka hem och jag får låna en summa kontanter så att jag reder mig. Generöst bjuder de på middag på en liten taverna och jag blir rörd av omtanken. I nöden prövas ens vänner.
Dagen därpå är måndag och jag ringer Finlands ambassad för att få ett nytt nationellt ID-kort, så att jag kommer ut ur landet. Den vänliga damen uppmanar mig att göra en polisanmälan och efter att ha besökt lokala polisstationen får jag veta att det i Athen finns en speciell turistpolis.
Besök på ambassaden och kortet kommer inom bara några dagar. Telefonsamtal till försäkringsbolaget samt mailat polisintyg och det går otroligt snabbt att få ersättning, om än inte för hela det stulna beloppet.
Det blev en väldigt dyr läxa och jag tänker, att efter 27 år i Finland är jag nog en smula väl lättrogen vad gäller sådant som stölder. Minns hur jag en gång glömde min dator på ett café här i Helsingfors och efter dryga timmen sprang tillbaka med andan i halsen.
Laptopen stod på bordet där jag hade lämnat den…
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet