Strax efter sju om morgonen går solen upp över Egeiska havet och jag har bästa tänkbara åskådarplats från hotellträdgården i den lilla byn Azolimnos på ön Syros.
Värdinnan Giouli kommer ut med en kaffekanna samt två rostade smörgåsar – samma rutin varje morgon – och den nya dagen är ännu ett oskrivet ark.
Efter tio dygn i den lilla byn börjar jag anpassa mig till rytmen. Skriver en timme eller två på datorn och går sedan till caféet invid badstranden och försöker läsa en smula nygrekiska.
Det går sisådär. För tankarna har en tendens att fladdra iväg åt helt andra håll och EUs nya regler för roaming (när man utomlands lånar en annan operatörs nät) gör att jag till samma pris som i Finland kan upprätthålla alla väsentliga vänkontakter.
Hotellvärden Dimitris har fått konstaterat för högt blodsocker och dricker nu vatten när vi alla tre dinerar tillsammans, plus att han och Giouli går långa promenader var afton.
Jag har svårt att avstå när en halvliter husets vin kostar sex euro, men som jag lider av samma åkomma som värden börjar även jag om aftnarna ta små promenader utmed havsstranden.
En kväll åker vi in till hamnstaden Ermoupolis (”Hermes stad”) och går på värdparets favorittaverna. Efter maten lånar jag en gitarr och drar spontant några låtar för matgästerna.
En distingerad gentleman kommer fram, presenterar sig som pensionerad avdelningsdirektör på Greklands nationalbank, och undrar om han som tack för underhållningen får visa mig runt på ön i sin bil.
Jag tackar omgående ja, trots att jag inte känner till någon vetenskaplig undersökning gällande hur blodvärden påverkas av att man färdas över berg på smala serpentinvägar och försöker begripa när chauffören sakkunnigt på grekiska redogör för eurozonens problem.
Men, det ska bli en strandpromenad också de aftnar som återstår här i Grekland och även efter hemkomsten till Finland.
Samt simning i Georgsgatans simhall – Helsingfors i särklass bästa badinrättning!