7 oktober 2021
Det regnar när tåget från Stockholm bromsar in i barndomens stad.
– Nässjö nästa! är ett klassiskt konduktörsutrop för generationer av resenärer, men de flesta har nog bara åkt förbi järnvägsknuten på Småländska Höglandet.
Köper en grillad korv med bröd för 19 kronor i järnvägsstationens kiosk. Skulle kanske få skörbjugg om jag bodde permanent i Sverige…
Nässjö har ett säger ett hotell och personalen är alltid lika trevlig. Häller upp litet rödtjut i ett glas från badrummet (litar på att det stannar mellan dig och mig, kära läsare) och zappar med fjärrkontrollen. De har två danska kanaler. På det ena är det en debatt om ”generationssvigt”.
Det är ju ett alldeles fantastiskt ord för att beskriva den oundvikliga friktionen mellan generationer. Jag mailar väninnan Susanne i Danmark, som firar maken Oles 70-årsdag i Porto Santo på ö-gruppen Madeira, och uttrycker för tjugoelfte gången min totala fascination över danska språket.
– Livet skal leves på den bedste måde lige nu, svarar hon och det är ju bara att hålla med.
Nästa dag blir det lokaltåg, så kallat krösatåg, till Växjö för en intervju med en professor vid Linnéuniversitet.
Så tillbaka till hotellet i Nässjö och denna afton en norsk kanal i kabel-tv:n. En sorts fiktiv, skämtsam serie om norska kungafamiljen. En opinionsundersökning visar att många är missnöjda med monarkin och kung Harald bestämmer sig för att ta spårvagnen, trikken, hem till slottet.
Men det råkar vara biljettkontroll och så uppstår, som det heter på norska, ”forviklinger”…
Tredje och sista aftonen i Nässjö pratar jag länge med finska väninnan Miia på telefon och börjar få hemlängtan. Det har gått 51 år sedan jag flyttade från Nässjö och klasskompisarna träffar jag i maj nästa år.
Prövar nästa eftermiddag för första gången tåget från Vanda flygplats in till centrum. Känns tryggt att åter höra finlandssvenska och finska röster.
Lyckan fullbordas av en kopp kaffe på stamfiket i Kampen och vetskapen om att Finland nu sedan länge är mitt enda hemland.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet