Grekland har moderniserats i rask takt de senaste decennierna och det är sällan man nu för tiden stöter på någon agojiatis (mulåsnedrivare), för att inte tala om en sfoungaras (svampdykare).
Då är det trösterikt att under ett olivträd doppa näsan i Antonis Mystakidis ”Lärobok i nygrekiska”, från början av 60-talet och utgiven i lärdomsstaden Lund.
Att bläddra i gamla böcker är skoj – oavsett om det handlar om språk eller exempelvis en Baedeker reseguide.
Äldre språkböcker har, tycker jag, en stor fördel i att de inte räds grammatiska tabeller och ofta frikostigt bjuder på meningar som illustrerar det moment vilket ska läras in.
Ett skojigt exempel;
Nygrekiskan har en liten grupp feminina substantiv som slutar på -ou av typen milonou (mjölnerska), kapelou (hattsömmerska/modist) och galatou (mjölkförsäljerska).
Mystakidis sätter ihop ett helt underbart litet kapitel om – här i koncentrerat format – ”Fru Giannou som är mjölnerska på ön Paros, har en kusin vilken är mjölkförsäljerska (adress okänd) samt två systrar som bägge är hattsömmerskor i Aten”.
Ett annat läsestycke handlar om ett par personer som vilar ut i skuggan av jättelika klippor, allt medan den enes mulåsna betar vid randen av en smal stig. Idyllen fullbordas av meningen ”O agojiatis anapse to tsigaro tou”, det vill säga ”Mulåsnedrivaren tände sin cigarett”.
Funderar länge och väl på hur man skulle kunna använda den här frasen i något naturligt sammanhang. Om jag säger det till kyparen på någon taverna en afton kanske han eller hon därpå vägrar att servera mig mer vin…
Kunde man månne i nästa liv göra en tidsresa bakåt och vandra runt med käpp och stav på grekiska landsbygden för att bedriva kampanj mot tobaksrökning?– Ursäkta mig, kära åhörare, mulåsnedrivaren tände just en cigarett!