5 januari 2024
Den 10 mars 1876 utspann sig världens första telefonsamtal. Uppfinnaren Alexander Graham Bell hojtade i sitt hem i Boston i ett munstycke till medhjälparen Thomas Watson, som befann sig i ett angränsande rum:
– Mister Watson, come here, I want you! (Herr Watson, kom hit, jag behöver er!).
Sedan dess har ju ett och annat hänt och man kan numera nästan få intrycket att små barn utrustas med mobiltelefon redan på BB…
Sedan länge finns abonnemang som omfattar Norden samt de baltiska länderna. För en fast månadssumma kan man ringa hur mycket som helst från exempelvis Helsingfors till Helsingborg, eller från Tallinn till Trondheim.
Var och varannan dag pratar jag med ungdomskompisen Matz i Göteborg. Sällan under en timme – rekordet jag nyligen kunde avläsa på mobilen var 2 timmar, 6 minuter och 16 sekunder.
Han är född 1954, jag 1956. Bägge har gått i samma då enhetliga svenska skola, fått regelbundna besök i klassen av fluor-tanten (obligatorisk munsköljning) och om lördagskvällarna tittat på Hylands hörna (enkelt val i ett land med e n tv-kanal).
Matz har gargantuansk aptit på kunskap och det gäller även Finland. Han är en av få rikssvenska kompisar som tycks uppriktigt intresserad när jag berättar, att man på finska ”kör sitt skägg” och att en rakapparat kallas ”skäggmaskin” (”partakone”).
Samtalen till Göteborg är terapeutiska tidsresor. Med Mister Bells benägna bistånd lämnar jag för en timme eller två livet i Republiken och kopplar upp mig mot Konungariket.
Det är så lätt och otvunget att samtala, när vi redan känner varandra utan och innan.
Och skulle nu någon av oss under samtalen känna för att skämtsamt klämma till med en och annan plural verbform (typ ”gingo”,eller ”voro”), sker det mot bakgrund av gemensam förtrogenhet med 1917 års svenska bibelöversättning, ”fastställd och stadgad av Konungen”.
God jul på er redan nu, kära läsare! Utan er vore varje försök till kåseri allenast en klingande cymbal.
16 december 2023
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet