26 november 2021
En dag går det inte längre…
Jag ska till ett församlingshem i Helsingfors för att spela och sjunga inför en grupp finlandssvenska seniorer. Det är litet uppförsbacke sista biten och jag måste stanna titt som tätt för att hämta andan.
Delvis är det kanske så att säga pandemins och ”hemma-isoleringens” fel. Fast, tänker jag i nästa stund, det är rätt billigt att skylla ifrån sig för att man har varit fysiskt lat och det i decennier.
Första halvåret i Helsingfors, 1996, kände jag knappt en människa och skaffade mig säsongskort på anrika Georgsgatans simhall. Snabbt blev det en kilometers simning varannan kväll.
– Du har gått ner i vikt! konstaterade min mor när jag efter några månader var på besök i Sverige.
Men så började jag gå på Pressklubben i Helsingfors, fick finländska vänner och det blev ärligt talat en hel del pilsner.
Nu, år 2021, är Pressklubben sedan länge stängd och det gäller även det Presscenter finländska utrikesministeriet i decennier erbjöd oss utländska korrespondenter.
Två gånger i månaden trillar det in (rätt blygsamma) pensionssummor på kontot och om man bara avstår dyra krogbesök och dito resor, så går det väl att hanka sig fram…
I samma hus som jag bor i finns ett servicecenter för seniorer. En morgon tittar jag nyfiket in och på anslagstavlan finns en annons om en gratis kurs för seniorer som så att säga råkat lägga på sig några kilon för mycket.
Jag ringer genast angivet nummer, får tala med en trevlig sjukgymnast och välkomnas till gruppen. Följande måndag träffas vi så ett gäng i konditionssalen, som det heter på finlandssvenska.
Sjukgymnasten talar finska och bär munskydd, vilket gör att jag inledningsvis har svårt att uppfatta allt. Men hon är jättebra och visar pedagogiskt hur de olika maskinerna ska användas.
Gymmet, ja konditionssalen alltså, står oss gratis till förfogande från måndagar till fredagar (på de tider då där inte är någon annan grupp). Och sjukgymnasten får oss att stå på vågen och mäta midjorna.
Så pass mycket livserfarenhet har jag, att jag inte på plats och ställe lovar att tappa tio kilo. Men, kanske två eller tre och det före julafton.
Det tar ett par, tre minuter att promenera från hemmet till servicecentralen och konditionssalen. Jag är som pensionär ledig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.
Svårt, tänker jag, hitta någon ursäkt för att inte fortsätta i motionsgruppen och bli mer och mer bekant med styrketräningsapparaterna.
Lova att du håller tummarna!
Sören Viktorsson