En av våra främsta exportprodukter är, som de flesta läsare säkert vet, barnböcker.
Månget ryskt barn har genom åren kunnat glädja sig exempelvis åt berättelserna om Malysj i Karlsson kotoryj zjivjåt na krisje, det vill säga Lillebror och Karlsson på taket.
Samma författare ligger bakom historierna om en flicka med fräknar, flätor, apa, häst samt villa och som på Island går under det i mitt tycke helt underbara namnet Lína Langsokkur.
Under några år på 80-talet reste jag regelbundet mellan Stockholm och Västberlin och anlitades ibland som sagoläsare för vännerna Harald och Bettinas småpojkar.
Deras favorit var Gute Nacht, Willi Wiberg av Gunilla Bergström. I original heter den God natt, Alfons Åberg och jag minns hur Willis, förlåt Alfons pappa letade lejon i garderoben för att försäkra för sin telning att allt var lugnt inför natten.
Barn är ju fortfarande oskrivna blad och det är trevligt om man på humoristisk väg kan smyga in en smula levnadsvisdom i berättelserna. Men bevare mig för pekpinnar!
I ”Lycklige Alfons Åberg” slår författaren an en existentiell sträng. Såväl Alfons som hans pappa lider av att julhelgen är över.
Då träder farmor in som en räddande fé.
– Om det är roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt. Var ni glada att ni är lessna!
– Tråkiga saker finns till bara för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen, förklarar hon för de aningen modstulna herrarna.
Till Alfons bekymmer hör, att lekkamraten Viktor är sjuk. Men si, plötsligt har han blivit kry igen och dyker upp!
En till synes enkel barnbok kan inrymma djup visdom, tänker kåsören och avslutar dagens betraktelse med att – efter att ha konsulterat söktjänsten google – förmedla vad Alfons Åberg heter på walesiska;
Ifan Bifan!