– S’agapame (vi älskar dig)! ropar Dmitris med en röst som nästan gör mobiltelefonen överflödig.
Så där, tänker jag, uttrycker vi oss inte i Finland. Inte i Sverige heller, för den delen.
Giouli avslutar nästan alltid sina små mail med ”Polla filia”, det vill säga ”Många kyssar”.
Båda är lyckligt gifta, så jag drar inte alltför stora växlar på Gioulis mail-pussar…
Men det är ju en smula smickrande att tydligen betyda något för ett kusinpar som driver hotell i en by på en ö långt från Tusen Sjöars Land.
Tänker dock inte avyttra lägenheten i Helsingfors, allra minst efter alla berättelser jag hört om byråkratin därnere, inte minst från exil-greker.
Det är ju därtill ganska onödigt. Man behöver numera bara gå in på internet, leta upp en lågprisbiljett och försöka komma ihåg att packa ned såväl tandborste som tandkräm.
Inget går dock upp mot nordiska sommaren, så nästa Greklands-resa blir tidigast i september.
Några ungdomsvänner från Småland var här i juli i fjol och blev så förtjusta att de kommer åter till Helsingfors i sommar.
Hoppas denna gång även ta dem med på en tågutflykt till Peter den stores stad vid floden Neva.
Lustigt förresten, vi besökte i fjol en massa intressanta platser här i vår huvudstad, men vid avskedet förklarade de att höjdpunkten var ”kvällen vi satt på en helt vanlig finsk pub”.
Kanske förstår jag. Roligast i byn Azolimnos på ön Syros är nog att om aftonen med Dmitris och Giouli gå till restaurang Kontos (betyder ”kortvuxen” och stämmer faktiskt in på den sympatiske ägaren).
Besökaren från det exotiska landet i norr är knappast heller han någon drasut. Och han älskar lammkotletter, grekiskt rödvin, Dmitris vitsar samt – förstås – Gioulis kindpussar.