28 januari 2021
I tider som dessa är det fint att ha en hobby.
För många år sedan anmälde jag mig till en finlandssvensk kör här i Helsingfors, där jag sedan snart ett kvartssekel bor.
Där var fin atmosfär, proffsig ledning och härliga människor. Dock dröjde det inte länge förrän jag insåg, att det nog var den trevliga samvaron på puben efter sångövningen som lockade mest.
För ett par år sedan gick jag en bridgekurs på ett finlandssvenskt studieförbund. Även här var det hög nivå på kursledare samt fiffiga, sympatiska kurskamrater. Men ånyo infann sig snart en känsla av att inte riktigt vara i sitt rätta element.
Så, nu i våras, hände något. En god vän undrade om jag kunde hjälpa till med en översättning från finska till svenska.
Första tanken var, att det ju finns hundratusentals finlandssvenskar med bättre finskkunskaper än mina. Å andra sidan, fortsatte jag tanketråden, existerar det utmärkta lexika, jag har många (finlandssvenska) vänner att rådfråga samt drygt 40 års yrkesmässigt producerande av texter på svenska bakom mig.
Nu är jag inne på andra översättningsprojektet och märker att det hela tiden blir alltmer stimulerande. Att en finsk mening kan innehålla två, tre eller fler okända ord får man liksom leva med.
När jag luskat ut vad dessa betyder, läser jag på nytt om meningen, sluter ögonen en kort stund och på något märkligt sätt poppar det nästan alltid genast upp en hyfsad svensk översättning.
Häromdagen lärde jag mig förresten ett för mig helt nytt svenskt ord; skäggtöm. Ser man det isolerat går tanken kanske till hygienråd rörande rakapparater. Vad texten ifråga handlar om är dock hur några fiskare fått upp en slemmig lake;
Siinä se pötkötti jäällä, varmankin vähintään puolentoistakilon kiiltävä viiksinaama.
Att djur på finska kan bära mustasch, fascinerar mig och rör det exempelvis en katt är väl relevant översättning morrhår.
Hur är det då med en skäggig fisk? Efter att ha konsulterat Wikipedia får jag till följande;
Där låg den på isen, en säkert åtminstone ett och ett halvt kilo tung och glänsande lake med skäggtöm.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet