Kunskap

12 juli 2021

Finns det något mer vilsamt och stimulerande än att sitta på café och
försjunka in i en god bok?
Jag försöker göra det nästan dagligen och för tillfället handlar det mest om Henning
Mankell på nygrekiska.
Ett udda val? Javisst, men du som läser detta har säkert dina
preferenser och ämnesområden.
Det började med att min utmärkta grekisklärare i Aten Marina föreslog att jag skulle läsa
någon grekisk deckarförfattare. Jag gick till den stora bokhandel Politeia och bläddrade i
några volymer, dock blott för att inse att jag ännu inte befinner mig på den kunskapsnivån att det känns meningsfullt.
Så kom jag ihåg att jag vid kursavslut köpt och gett Marina en Mankell. Närmare bestämt ”I pemti gynaika” eller ”Den femte kvinnan”. Inhandlade således även ett ex av denna bok i pocket till mig själv.
Mankells språk är oftast enkelt och klart, det förekommer mycket dialoger och jag har läst boken flera
gånger på modersmålet.
Till det sympatiska med grekiskan hör, att man ofta kan sluta sig till vad ord betyder. Låt oss börja med ”gynaika”. Gynekologi är ju allom bekant och betyder ordagrant ”läran om kvinnan” och då var den nöten knäckt.
Hur är det med ”pemti”? Jo, det är släkt med ”pentikosti” som betyder ”den femtionde” och syftar på händelserna i Jerusalem 50 dagar efter påsk. Enligt bibeln fylldes då Jesu lärljungar av andens kraft och talade främmande tungomål.
Hur syr jag ihop denna säcken? Genom att konstatera att det ord som ofta internationellt förknippas med pingströrelsen är ”pentekostal” (på engelska pentecostal).
Litet överkurs kanske, men på ryska kallas pingstvänner ”pjatidesiatniky”, vilket på svenska fritt kunde översättas ”Femtio-dagare”.
Jag inbillar mig, att det vi kallar ”kunskap” ytterst handlar om
glädje. Om den eufori som infinner sig när man, efter långt och
mödosamt arbete, börjar förstå sammanhang.
Det finns en märklig uppfattning om att lärande ska vara lätt och
varken kosta svett eller tårar. Man möter den även högt upp i
utbildningsväsendet, åtminstone i Sverige.
– En doktorand förväntas idag ha en väldigt strukturerad handledning,
som ska föra till målet på snabbast möjliga sätt. Men det egna
ansvaret och brottningskampen med kunskaper är ju inte utvecklade,
säger fysikprofessor emerita Bodil Jönsson i Lund när jag intervjuar
henne.
Jag tror, att sökandet efter kunskap för dess egen skull är
mentalhygieniskt nyttigt. Vi utsätts dagligen för kanonader av
trivialiteter, kändisdyrkan och futila modefenomen.
Vilken lycka då, att finna något som är beständigt! Att hala upp sin
nygrekiska grammatikbok och nästan bränna sig av det rykande heta kaffet och
upptäcka en konsonantförändring som man ännu igår var helt omedveten
om…
Kunskap är allt annat än snobberi. Kunskap kräver inga titlar. Kunskap
behöver heller inte resultera i tjockare plånbok eller ett spatiösare
tjänsterum.
Kunskap är helt enkelt bara…förbaskat skoj!
Sören Viktorsson

Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet