10 april 2021
Kortspel är bra för hjärnan och håller en i trim. Själv gick jag för en tid sedan en och en halv termins kurs i bridge. Bäst i klassen var jag väl kanske inte, men här kommer ändå min egna lilla bridge-artikel:
Budgivningen börjar försiktigt med att Väst bjuder en klöver. Nord har ganska starka kort och slår till med en hjärter. Öst har usla lappar, men tänker att i bridge måste man vara kreativ och bjuder nitton spader.
Då får medspelaren Väst spader, och meddelar att man inte kan bjuda mer än max sju.
– Och i så fall måste vi vinna vartenda…stick! tillägger Väst.
Öst blir sur och lämnar bordet efter att ha fått uppmaning att sticka. Nord och Syd gjuter olja på vågorna.
Budgivningen fortsätter så med att Nord bjuder fem hjärter (vederbörande har tillsammans med Syd utvecklat ett system där man signalerar till varandra med fötterna under bordet om hur pass bra kort man har).
Syd å sin sida går aldrig någonstans utan tiotals kort i rockärmen och dessa smusslas nu diskret fram. Nu sitter Syd plötsligt med hela 14 hjärter och tillsammans med Nords gör det 19.
Väst hävdar upprört att här har fuskats, och då erbjuder sig Syd generöst att kasta bort några av sina (värdelösa) ruter. Hjärter blir trumf, det vill säga slår alla övriga färger.
Väst väljer att öppna spelet med en hacka (lågt kort) och Nord svarar med en spade(r). Öst snyter sig diskret i vecket på sin dyrbara märkesskjorta, vilket till partnern signalerar att vederbörande har gott om klöver (VD för en stor exportfirma).
Luften är vid det här laget så tät att man kan skära den med kniv. Tack vare sitt nyskapande, kreativa spel med sensationellt många hjärter vinner slutligen Nord-Syd och är klara för VM i Pieksämäki.
Nytt för året är att deltagarna – oavsett varifrån de kommer – under spelets gång endast får kommunicera på finska.
En synnerligen välkommen justering i regelboken!
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet