11 februari 2021
Någon gång på 800-talet före Kristus levde en man i den kinesiska feodalstaten Zheng, och han var i skriande behov av ett par nya skor.
I sitt hem förberedde mannen noggrant resan till marknaden genom att mäta sina fötter samt tillverka ett mått, vilket han förargligt nog dock glömde att ta med sig.
När han kom fram, fanns där en uppsjö av skodon. Men hur skulle han veta vilka som passade, nu när han inte hade måttet med sig?
Mannen från Zheng åkte hem igen, hämtade måttet och så bar det ånyo av till marknaden. Men när han kom fram var den redan stängd…
Historien ovan är ett så kallat chengyu, av vilka det vimlar i kinesiska språket. Ett chengyu består vanligtvis av fyra tecken och brukar referera till händelser skildrade i klassisk kinesisk litteratur.
Just den här historien heter Zheng ren mai lü (Zheng människa köpa skor). Ser en kines anno 2021 de här fyra orden vet han eller hon genast vad det handlar om.
Vad är då sensmoralen? Jo, att man inte ska vara onödigt rigid, utan faktiskt försöka lita till sitt eget förnuft.
En annan av mina favoriter är Tie chu cheng zhen (Järn stång förvandla nål).
Poeten Li Bai (701 – 762 e kr) var som ung en riktig slarver och gav ofta studierna på båten. En dag promenerade han förbi en äldre kvinna som satt och filade på en järnstång.
– Vad gör du? frågade han kvinnan.
– Filar ner den här stången till en synål.
– Men, det kommer att ta många år!
– Det spelar ingen roll, så länge jag jobbar flitigt kommer jag en dag att nå mitt mål.
Om Li Bai sägs det, att han från den dagen tog sina studier på helt annat allvar. Han kom senare att gå till historien som Tang-dynastins (618 – 907 e kr) store poet.
Efter ett kvarts sekels kamp med finska språket, händer det fortfarande ibland att jag finner mig i lingvistisk desperation. Då är det gott att hämta en smula tröst hos Li Bai och den gamla kvinnan.
Tie chu cheng zhen!
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet