26 september 2019
I år är det 100 år sedan journalisten och underhållaren Lennart Hyland föddes. Med anledning av det visar Sveriges Television en nyproducerad dokumentär (www.svtplay.se).
För min och generationer svenskar var Hyland något av en ikon.
Berömmelsen inleddes när han tjänstgjorde vid dåvarande Radiotjänst på Kungsgatan i Stockholm. Hyland kunde prata i radio utan manus och gjorde något vid denna tid så ovanligt som socialreportage.
Som sportjournalist var han i en klass för sig – det sades att när Hyland refererade ishockey hann inte spelarna med…
Så småningom kom, som nog bekant, underhållning att bli hans specialitet – från Karusellen i radion till Hylands hörna i televisionen.
Till de mest minnesvärda programmen hör det där dåvarande statsministern Tage Erlander berättade en rolig historia på värmländska samt det där skådespelaren Per Oscarsson klädde av sig (nästan) naken.
I rutan verkade Hyland nästan alltid glad – men utanför den var han vettlöst självkritisk och förmådde, enligt hustrun Tuss, nästan aldrig själv glädjas åt sina prestationer.
”Lösningen” hette alkohol och beroendet accelererade med åren. När han körde i diket utanför sommarstället i Tranås med 3, 14 promille i blodet, fick han öknamnet ”Pi”.
Han avled 1993.
Jag minns hur jag, säkert före skolåldern, funderade kring ”Hylands höna” (detsamma gällde ”Tryggare kan ingen vara”, varför kunde man inte köpa den trygga räkan precis som man köper andra varor?).
En gång på 70-talet fick jag under en tågresa i Småland se Hyland mol allena i sin kupé. Det hade varit ett gyllene tillfälle att reda ut frågan om hönan.
Fast, vid det laget hade jag så att säga redan löst gåtan på egen hand.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet