Ett bättre 2021

31 december 2020

Eftersom nog samtliga läsare vet att påven är katolik, ska detta årets sista kåseri inte upplysa om att en farsot gått över världen år 2020.
Fick för en stund sedan ett mail från en israelisk väninna, vars ålder gör att hon tillhör riskgrupperna. Hon har redan två vaccineringar inbokade i januari, och jag litar även på finsk sisu i detta hänseende.
Litet märkligt att inte en gång under det år som snart är till ända ha träffat sina nära och kära i Sverige. Men man får gilla läget.
Tänker på de karoliner som hamnade i rysk fångenskap på 1700-talet och av vilka många aldrig fick återse sitt hemland. Tror inte ens de hade bredband i Sibirien eller full mobiltäckning (borde så klart ha kollat med Dick Harrison, men det är sent påtänkt).
Det snart gångna årets resemässiga höjdpunkt var en tur till Åggelby, ett par stationer med pendeltåg från Helsingfors centrum. Minns fortfarande med värme den goda lunchpizzan.
Mentalt har vi nog alla fått ta våra stötar under 2020. Det är säkert minst ett halvår sedan jag rent fysiskt träffade någon av mina vänner här i Finland.
Litet känns det ändå som att sitta i gyllene bur. Man har tv, radio, Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Netflix, telefon samt ett antal restauranger och caféer inom några minuters radie (jag väljer hämtmat eller intar lunch på tider med få besökare).
Glädjerikt är det också att regelbundet få kåsera för välutbildade och kritiska läsare. Aldrig har det väl för övrigt känts mer naturligt och angeläget att, så här via hemsidan, önska varenda en av er ett så ofantligt mycket bättre 2021!
Påven då? Han är inte glömd, men vet inte riktigt hur man går till väga.
Årets nyårslöfte får väl bli att lära sig vatikanska. Samt försöka njuta av livet och glädjas åt alla fantastiska vänner.

Sören Viktorsson

Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet