14 oktober 2023
En leende kvinna kommer gående emot mig nedför Brahegatan, som skär rakt igenom polkagrisidyllen Gränna. Ansiktet är känt från ett antal tidningsreportage och så gott som alltid tillsammans med maken Alf – Sveriges mest långvarige partiledare med 31 år bakom den kristdemokratiska styrspaken.
– Jag tänkte köpa något gott till vårt kaffe, förklarar hon med lätt malmöitisk accent och från ett fönster på övervåningen syns samtidigt Alf vinka till besökaren.
Det är en mäktig upplevelse att träda in i paret Svenssons spatiösa tvåplansvilla på Brahegatan 30, där de bott sedan giftermålet 1977. Ursprungligen var detta en läkarbostad och under många år delade paret den med Alfs föräldrar Emmy och Robert.
– Vi har blivit kvar och trivs gott här i Gränna, förklarar de och bjuder besökaren på ostkaka med sylt till kaffet.
Alf Svensson var min klassföreståndare 1970-72 på Alfred Dalinskolan i Huskvarna. I ärlighetens namn ganska sträng, men samtidigt med otrolig empati och engagemang för sina elever.
Han hade särskilt god hand med stökiga ungdomar och en anekdot berättar om hur han vid tillfälle gick in till rektor och frågade varför han ånyo tilldelats så många “problemklasser”.
– Ja men, svarade rektorn, du får ju lön i himlen…
Alf bekräftar att samtalet ifråga verkligen ägt rum och jag berättar för Sonja om mitt i särklass starkaste minne från skolans historieundervisning:
– Det var när Alf spände ögonen i oss och med emfas förkunnade; “Kom ihåg en sak elever,
d e t f i n n s i n g e t r o m a n t i s k t m e d k r i g!
Timmarna flyger likt överljudsplan, men innan vi skiljs åt måste en sak utredas. Gång på gång har man i media kunnat läsa, att paret Svensson anser livet för kort för gräl. Även solen har fläckar, påpekar besökaren som plötsligt iklätt sig reporterrollen.
Och si, då bjuder makarna på ett präktigt scoop:
– I ärlighetens namn.., det händer att vi är oense angående vilken temperatur termostaten i sovrummet bör ha.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet