15 april 2020
På Genesarets sjö
Fredagen den 12 december 1980 anländer vi om aftonen med linjebuss från Jerusalem till staden Tiberias.
Det är en speciell upplevelse att fira sin 24: födelsedag invid Genesarets sjö, känd för så många – åtminstone i min generation – genom de bibliska berättelserna exempelvis om hur Jesus går på vattnet.
Med mig reser Paula från Tammerfors, bosatt i Stockholm och sedan dryga året min studiekamrat vid Stockholms universitet.
Vi gnabbas en del, som man kanske gör när man är ung och osäker, men vi har också väldigt mycket roligt under en veckas rundresa i Israel.
En billig sista minuten-resa till badorten Eilat är inträdesbiljetten, och så åker vi därifrån runt med bussbolaget Egged.
I Tiberias får vi rabatt på hotellrummet, när receptionisten ser mitt födelsedatum i passet.
Lätt exalterad får jag ett infall; Vore det månne möjligt att promenera på Genesarets sjö?
Nästan fyra decennier senare är jag åter i Israel, men denna gång på en organiserad busstur med rikssvenska turister. I den ingår en dagsutflykt till, inte Tiberias men väl Genesarets sjö och videokamerorna går på högvarv när vi åker båt.
Själv tar jag inga bilder, men en inre film snurrar. En film om en tid då livet tycktes oändligt, då nästan allt kändes spännande och då man helt oförväget vågade lifta i främmande land (vilket vi gjorde en afton när vi missat sista bussen från Nasaret till Tiberias).
En kåsör får nog någon enstaka gång, tycker jag, spetsa till sin text en smula om det så att säga väsentligt höjer dess läsvärde.
Men, man ska dock i allt väsentligt hålla sig strikt till fakta.
Så hur var det nu egentligen med den där decemberaftonen i Tiberias?
Jag mailar Paula, nu tvåbarnsmamma och fyrbarnsmormor samt sedan länge återbördad till finländska fosterjorden.
– Jo, du försökte gå på Genesarets sjö, bekräftar hon, dock med ett inte helt oväsentligt tillägg:
– Du blev blöt…
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet