20 maj 2023
En levande legend besökte Helsingfors härförleden. Med 31 år i förarsätet är kristdemokraten Alf Svensson Sveriges genom tiderna mest långlivade partiledare.
Karriären kröntes med posten som biståndsminister (1991-1994) och senare bar det iväg till EU-parlamentet (2009-2014).
Han var min lärare i svenska, historia och religionskunskap vid Alfred Dalinskolan i Huskvarna 1970-1972. Vi har haft en hel del mail-kontakt, men det är alltså 51 år sedan vi senast träffades.
– Verkligen trevligt! utbrister Alf när vi slagit oss ner i ett hörn på Café Ekberg och så insisterar han på att stå för kalaset.
Det är helt mot min intention, men förnuftet säger att hans bostadslån nog är avbetat och att statsråd samt EU-parlamentariker väl får en liten slant på ålderns höst.
– Berätta nu vilka det var som gick i din klass! uppmanar Alf Svensson.
Det gör jag och eftersom en av dem, Alf i Jönköping, fortfarande är min kompis ringer jag upp och lämnar över mobilen.
– Hör du vem det är? frågar Alf sin namne. Du var en pigg och vaken elev!
Så går vi igenom lärarkåren. Jag minns beundran inför engelskläraren som kunde ryska.
– Alf, jag såg en bild på dig och Reagan…
– Jo, när han fyllde 70 uppvaktade jag i en grupp och skänkte honom bland annat äkta polkagrisar från Gränna.
– Bush..?
– Ja, den äldre, vi talade bland annat u-båtar.
– Och Clinton?
– Mötte jag flera gånger. Som saxofonister var samtalsämnet givet.
Personer med Alf Svenssons CV har sällan behov av att framhäva sig själva. Blir han igenkänd i Finland?
– Ja, i Vasa, där jag kampanjat.
Får han numera vara i fred i Sverige?
– Nej, och det konstiga är att man vänjer sig och till och med tycker det är trevligt. Folk anförtror sig med problem och funderingar.
De grå cellerna är intakta och humorn likaså. Men benen bär inte som förr och vi går arm i arm till Stockmanns klocka, där familjen väntar.
Alf beklagar att han inte tagit med sig någon polkagris. Helt försumbart en sådan här stor dag, tänker jag och tröstar mig med att president Reagan lär ha varit barnsligt förtjust i sötsaker.
Sören Viktorsson
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet