4 november 2023
En helt vanlig höstdag. Inte mycket att hitta på. Sticker mig in (underbart finlandssvenskt uttryck) på
Kampens servicecentral, en mötesplats för stadens seniorer samt arbetslösa i den stadsdel där jag bor.
“Onko tylsää?” (fritt översatt “Har du det tråkigt?”) står det på en liten affisch och jag knackar på dörren och innanför den sitter två kvinnor.
– On (Ja)!
– ???
– On tylsää (Jag har tråkigt). Ni frågar ju på skylten utanför dörren…
Kvinnorna skrattar, presenterar sig som Kaisa och Susanna och förklarar att de är handledare för frivilligverksamheten vid servicecentralen.
– Jo, jag såg alltså den här affischen och så tänkte jag att mitt liv nog ibland är rätt trist. Jag skulle vilja känna att jag hade något att ge som kunde göra en annan människa glad.
Stora ord förvisso, men de sympatiska kvinnorna är genast med på noterna.
– Kanske skulle Ni kunna undervisa i något?
– Jaa.., vad skulle det då vara, kanske en grundkurs i tjeckiska för seniorer? föreslår jag förvissad om att efterfrågan på en dylik är obefintlig i stadsdelen Kampen med omnejd.
– Jamen det är ju helt strålande! I morgon klockan tolv får vi besök av en grupp unga studerande från en yrkeshögskola i Prag.
Schack och matt. Jag har lyckats mura in mig i ett hörn.
Fem i tolv nästa dag infinner jag mig på servicecentralen och presenteras för en grupp unga studerande inom socialsektorn. Ett rum är bokat och där berättar jag litet om livet i Helsingfors och om det exotiska landet Finland.
Stämningen är på topp, tills en av studenterna berättar att hon känner en annan svensk som även han kan tjeckiska.
– On je také starý pán (Han är också en gammal herre).
Partiell solförmörkelse över Kampen. Mina mungipor sjunker ner på golvet. Götterdämmerung (gudars skymning)!
Men studenterna från Prag bara ler och applåderar och ger mig en tygkasse med en almanacka och choklad samt tjeckiska likören Becherovka och jag förstår – åtminstone med intellektet – att det nog snart är dags att lämna puberteten.
Kåseriet är tidigare publicerat i Hufvudstadsbladet