28 augusti 2026
Igår var en stressig dag…
Faktum är att jag på ett och samma dygn uträttade hela TVÅ ärenden. Först köpte jag en tvättkorg i plast och därpå en frottéhandduk.
Er beundran, kära eventuella läsare, torde måhända minska något om jag berättar att inköpen skedde samtidigt och i en och samma lågprisbutik här i Helsingfors.
För en tid sedan sade någon av mina kompisar i Finland – kan inte minnas vem – något jag tycker var riktigt tänkvärt:
– Som senior behöver man i princip inte uträtta mer än två ärenden per dag. Exempelvis att lämna in tipskupongen och att köpa mjölk.
De flesta av mina bekanta numera är ju seniorer, såväl här i Finland som i Sverige. Några rusar genom livet likt formidabla jehun (från bibliske konungen Jehu, runt 842-815 före Kristus, som hade hög fart när han var ute och åkte vagn).
Det har så klart ingen annan med att göra, måhända är jag en smula avundsjuk. En av mina bästa vänner och kollegor här i Finland, blott några veckor äldre än jag, reser som en skottspole.
Själv orkar jag helt enkelt inte. Men det hann i alla fall bli 51 länder och jag tror det räcker så.
Rikssvenska psykologen Åsa Kruse har skrivit boken “Det nya livet som pensionär”. Hon är kritisk till det budskap som ofta möter seniorer, om att man ständigt måste vara aktiv.
– Den så kallade aktivitetsteorin kritiseras numera ofta. Vissa menar att den är det moderna samhällets hjälplösa sätt att hantera åldrandet.
– Vi behöver få vila, minnas och fundera över våra liv. Vitsen med att gå i pension är ju faktiskt att man ska få ta det litet lugnare, säger hon när jag intervjuar henne i Stockholm för de finlandssvenska seniorernas eget blad God Tid.
För några år sedan hade jag säkert skrivit några förnumstiga rader om att vi seniorer “alla behöver ta oss rätten att vila”. Nu tror jag att jag förmår tänka litet mer nyanserat. Den som intresserat sig för begreppet stress vet, att det finns både “negativ” och “positiv” sådan.
Har man ett brinnande intresse exempelvis för bridge eller trädgårdsskötsel är det nog utmärkt. Själv märker jag dock att passionen för språk och musicerande har sjunkit väsentligt.
Däremot är det spännande och känns viktigt, att planera sin dag så att där finns mycket tid över för vila och kontemplation. Man hinner samla på sig så otroligt mycket emotionellt bråte under ett långt och förhållandevis aktivt liv.
Idag ska jag inhandla en skurhink och en mopp. Samt försöka hitta en kavaj passande nog även för den som inte är trådsmal…
Kåserandet då (detta är nummer 145 i år)?
Det är inget jobb och kräver minimal ansträngning. Mellan 15 och 20 minuter och gärna med en kaffekopp som energi-givare
Faktiskt blott och bart ett nöje!