31 augusti 2026
Det till synes eviga projekt “Läsa Kallifatides på hans modersmål” snurrar på.
I boken “Mödrar och söner” (Mitéres kai gioí/μητέρες και γιοί”) besöker Kallifatides sin åldrade mamma i Athen. De får mycket tid tillsammans och har intressanta konversationer.
Den i Sverige så uppburne författaren känner bitvis skuld över att han lämnade Grekland och därmed ju inte längre var så att säga fysiskt tillgänglig för familjen.
Mamman yttrar under ett av deras samtal något väldigt fint och trösterikt, jag översätter fritt:
“Vet du hur många gånger om dagen jag tackar Gud för att du for till Sverige, till de där goda människorna som tog emot dig så att du fick studera, som gav dig arbete, priser och medaljer och du blev författare?”.
(Ξέρεις πόσες φορές τη μέρα ευχαριστώ τον Θεό που πηγες στη Σουηδία, σ’εκείνους τους καλούς ανθρώπους που σε άφησαν να σπουδάσεις, σου έδωσαν δουλειά, βραβεία και μετάλλια, κι έγινες συγγραφέας;/Kséris póses fóres ti méra evcharistó ton Theó pou píges sti Souidía, s’ekeínous tous kaloús anthrópous pou sou áfisan na spoudáseis, sou édosan douleiá, vraveía kai metállia ki égines siggraféas?).
Detta stycke i boken är så rörande, och kanske även en smula oväntat. Något sådant samtal hade jag aldrig med min egen mor, efter att jag 1996 flyttat till Finland.
Däremot fick vi mer tid tillsamman, eftersom jag under Sverige-besöken bodde hos henne.
Från uppväxten i de mörka småländska Jante-skogarna hade hon med sig talesätt som “Vad stort är sker i tysthet”. Samt en bergfast övertygelse om, att berömmer man sitt barn riskerar det sedan att bli övermodigt och livet kan gå illa.
Minns ett tillfälle då jag knopat ihop en riktigt hyfsad text, som hon läste:
– Har DU skrivit det här?
Mot slutet blev tonen ändå mildare. Som när hon läste min ordrika artikel om östfinske bondpojken Martti Turunen, vilken flyttade till Japan 1967 och tog sig namnet Marutei Tsurunen (https://www.hbl.fi/helsingfors/den-blaogde-samurajen-fran-finland/)
Han blev den första västerlänningen någonsin att ta plats i landets parlament, där han slutade som senator och medlem av överhuset.
– Du har ju fått med riktigt mycket i den här artikeln.