24 maj 2026
Sitter i min helsingforska lägenhet och slötittar på svensk tv. Plötsligt dyker det upp ett bekant ansikte. Frédéric är en av Sveriges främsta Kina-experter och nu sitter han i rutan och analyserar läget efter Trumps och Putins besök hos president Xi i Peking.
Tar mod till mig och mailar. Han beställer mina böcker från Labyrinth Books i Österbotten.
Minnena återkommer. På internationella kvinnodagen 1994 åkte jag med fotograf för första gången till Kina. Med Finnair och byte i Helsingfors.
Minns att Elisabet Rehn satt på planet. Satte mig en kort stund bredvid henne och hade en trevlig konversation. Så kom f d statsminister Esko Aho och platsen var tydligen hans…
Min första svenska kontakt i Kina var Mats, då chef för Handelsbanken i Peking. Som journalist försöker jag alltid hålla ett professionellt avstånd – men vi blev nog redan på första träffen kompisar.
Mats introducerade mig till Johan, som för övrigt har finlandssvenska rötter. Precis som Mats Kina-kännare av rang. Före 30 hade han skrivit en helt fantastisk lärobok i rikskinesiska, det vill säga mandarin.
– Jag tyckte det saknades en utförlig och lättläst lärobok på svenska, minns jag han förklarade för mig.
What a guy!
Så träffade jag Frédéric. Likt Mats bankman och Kina-kännare av yppersta rang. En svensk tidning beställde en Peking-guide och Frédéric hade vänligheten att dela med sig av sina eminenta kunskaper om den kinesiska huvudstaden.
Långt senare besökte han och en annan rikssvensk bankman Helsingfors och vi tog några öl ihop.
Nu mailar jag åter Mats, Johan och Frédéric. Det är alltså över tre decennier sedan som vi lärde känna varandra.
Mitt Kina-intresse gick över. Mitt Tjeckoslovakien-intresse gick över (numera ju Tjeckien). Mitt Grekland-intresse pendlar, men förmår i alla fall att läsa Theodor Kallifatides underbara böcker i hans egen översättning.
Det är så konstigt att “bli gammal”. När jag nyligen intervjuade den synnerligen sympatiske Kallifatides förklarade han, att han ej längre gör några längre resor.
– Men i eftermiddag ska jag skjutsa mitt tonåriga barnbarn. Hon har en fotbollsmatch några mil utanför Stockholm.
Just nu vill jag heller inte resa ifrån mitt kära Finland. I augusti har jag bott här i 30 år. Det kanske enda språk som fortfarande sätter mitt hjärta i brand är finska.
När jag i januari var i Athen och träffade några kinesiska studenter, tipsade de mig om en äkta kinesisk krog. Den var så pass äkta att jag faktiskt, till mina vänners förtjusning och kyparnas glädje, en liten stund fick tolka mellan nygrekiska och kinesiska.
Rudimentärt, så klart: “Vilka ölsorter har ni?”.
Väldigt roligt återuppta litet kontakt med Mats, Johan och Frédéric. Men i denna ålder nog inte för att de är framstående intellektuella och experter på Kina.
Titlar och CV:n och akademiska bedrifter är mig numera fullständigt likgiltiga.Det enda som är viktigt är ett stort hjärta.
Och det besitter dessa dessa tre briljanta herrar i överflöd.