14 april 2026
Intervjuar en finlandssvenska som har bott 15 år här i Prag. Vi träffas på Václavplatsen, som dessa dagar är en enda stor byggarbetsplats.
Där var här de sovjetiska pansarvagnarna rullade i augusti 1968. Och det var här som folkmassorna jublade åt Václav Havel och Aleksandr Dubček i december 1989, när kommunistdiktaturen hade fallit.
Finlandssvenskan har ett skratt som smittar och vi ägnar en knapp timme åt att gå runt för fotografering med olika bakgrund, typ floden Moldau och den ståtliga Pragborgen.
Intervjun går strålande och tillbaka på hotellet ska jag ladda över bilderna till datorn.
Det…bidde inga bilder!
Ringer genast mitt intervjuobjekt och vi kommer överens om att träffas igen i morgon eftermiddag, efter att hon slutat jobbet.
Normalt sett skulle jag ha gått upp i limningen när något sådant här händer. Men försöker nu istället ta mig samman och minns, sedan gammalt, att det finns en fotobutik på Vodičkova-gatan.
Normalt sett skulle jag ha rusat dit med andan i halsen, men väljer nu att ändå försöka ta det litet easy. Butiken har “vuxit” sedan senast och är nu en stor affärslokal i två plan.
Jag hänvisas till en avdelning där det står “Reparace”. Tar en nummerlapp och släpps efter kort väntan in till kameradoktorn.
En snabb blick säger, att han torde vara åtminstone i 60-årsåldern. Då kan han säkert engelska, men måhända inte på någon direkt högre nivå.
– Můj fotoaparát… něco je špatně…fotky se neuložily na kartu (Min kamera…något är fel…bilderna sparades inte ner på kortet).
Mannen på reparationsavdelningen tar ut kortet och kör det genom affärens egen apparatur. Men nej, det finns inga bilder att rädda.
Jag tackar ändå artigt och går upp till övervåningen där de bland annat säljer kort. Det är en ung kille som expedierar och säkert talar han flytande engelska, men nu är jag i gasen och ber om att få köpa ett nytt kort samtidigt som jag drar en hel ramsa om hur glad jag är att jag för över 40 år sedan läste tjeckiska vid Stockholms universitet.
Erinrar mig vad finlandssvenskan, som talar en helt perfekt tjeckiska, sade under intervjun:
– Tjeckerna vet, att de har ett svårt språk. Så kan man litet som utlänning tas det enormt väl emot.
Det ser alltså ut att lösa sig med bilderna. Reportaget kommer i den finlandssvenska veckotidningen Kuriren. Är så glad, att jag denna gång faktiskt inte brände mer energi än nödvändigt, Och att jag blev så vänligt bemött i fotobutiken.
På om än inte perfekt men ändå…tjeckiska.