21 juni 2026
Vi har utmärkt internet-uppkoppling här på centralt belägna Hotell Viru. Kollar under frukosten ett antal svenska sajter.
Det går trögt med fredsprocessen i Mellanöstern. Fortsatta stridigheter mellan Israel och Hezbollah.
Förvånad någon?
Jag höll på med modern standardarabiska några år och tillbringade även en månad som student i Beirut. Skriften var förvånansvärt lätt att lära sig, grammatiken dock är bitvis mycket komplicerad.
Litet påminner det om finska. Man måste plugga in väldigt mycket grammatik, innan det börjar bli möjligt att praktiskt använda språket.
Ser på nätet att Sverige förlorade i fotboll mot Nederländerna med 1-5. Litet trist för väldigt många människor är ju djupt engagerade i detta VM.
Drömde i natt om en före detta kompis. Hen sade upp bekantskapen för något halvår sedan. För några år sedan sade en annan f d vän upp vänskapen.
Jag är förmodligen litet blödig, men skulle aldrig förmå att tala om för någon annan att “jag vill inte ha med dig att göra”.
En tanke kommer upp i skallen när jag tänker på de här personerna; återfinge vi kontakten skulle det inte ta många minuter förrän vi ånyo är som hund och katt…
Är man ensamstående är ju kontakter och vänner väldigt viktiga. Men till vilket pris?
Det är nog sällan bara ena parterns skuld när kontakter bryts.
Trist är också att så många struntar i att besvara mail. Men det får man ju också försöka hantera på något vis.
Jag är extremt noga vad gäller mailande. Hör någon av sig svarar jag ALLTID och TILL ALLA och oftast inom fem minuter.
Men nu ÄR människor olika. Man får försöka ta in det i medvetandet. Det är meningslöst att höra av sig till X och Y och Z för de svarar ändå inte.
En tröst i sammanhanget är åldern. Jag har begränsad ork vad gäller att till exempel gå ut och dricka öl.
Igår blev det två stop med reskamraten Alf och så stöp jag i säng, lagom till svenskmatchen.
Googlar och ser, att ur hälsosynpunkt är det idealiskt att gå och lägga sig någon gång mellan 22 och 23. Det kanske man borde göra till en vana.
Idag är sista dagen i Tallinn, innan vi i morgon fortsätter med tåg till staden Viljandi. Har aldrig varit där, så det är en smula spännande. Sista två dygnen tillbringar vi i gamla universitetsstaden Tartu, där Gustav den andre Adolf anno 1632 grundade Academia Dorpatensis, den andra universitetet i dåvarande svenska riket, efter Uppsala universitet. Dorpat är ett gammalt namn på Tartu.
En vän, svensk-libanesen Faruq Abu-Chacra brukade undervisa i arabiska om somrarna på Tartu Ülikool, som universitetet heter. ”Üli” betyder “över” och kool “skola”. På finska heter det yliopisto, en kombination av “yli” och “opisto” med samma betydelser som de estniska orden.
Kinesiskan har en rolig benämning på “universitet”. Det heter “Daxue” och betyder ordagrant “Stor studera”. Gymnasiet kallar de “Zhongxue” eller “Mitten studera”. Och grundskolan är “Xiaoxue” eller “Liten studera”.
Struntar man i de ytterst tidskrävande tecken, finns det inget lättare än kinesiska. Och som jag många gånger berättat har jag aldrig kommit i kontakt med ett så tidsmässigt krävande språk som finskan…
En liten reservation; kinesiska på hög nivå lär vara ganska krävande, finskan är jobbig de första åren men sedan går det som en dans, grammatiken är extremt regelbunden och kan man några tusen grundläggande ord blir det plötsligt lätt att känna igen nya och sammansatta, långa ordbilder.
När en liten dröm att kanske skriva en bok på temat “Språk för dig som inte är intresserad”. Fast – som jag redan funderat vidare – vem tusan skulle köpa den?
Skulle jag själv köpa en bok om kungs- och kejsarpingviners kärleksliv..?
Slår mig att detta är första resan på år och dag utan direkta reportageuppdrag. Ska dock skriva några rader om 22:a våningen på Hotell Viru, där man idag som turist i grupp kan besöka de avlyssningsrum vilka KGB bemannade under den fruktansvärda sovjettiden.
Jag var här första gången när frigörelseprocessen hade börjat. Rubeln var fortfarande valutan, i praktiken ganska värdelös eftersom det knappt fanns något att köpa.
Intervjuade svensken Bo Kragh som jobbade här i Tallinn. Bankman med uppdrag att hjälpa esterna ta fram en egen valuta, kroon.
Men så fort de kunde tog så klart esterna euron i bruk. Det är så lätt att här använda samma pengar som hemma i Finland.
Ska Sverige någon gång ta euron i bruk? Efter hur många utredningar och kanske även en omröstning till?
Tack för idag, slut för idag!