7 maj 2026
Äter middag med en väninna på Södermalm i Stockholm. Många år sedan vi träffades, men känns som var i förrgår.
Känns litet konstigt att vara i Sverige. Ett år sedan senast. Första timmen säger jag kiitos när någon gör mig en tjänst och anteeksi om jag råkar stöta till någon.
I hotellhissen lyssnar jag på ett medelålders gäng som kommer från fitnessavdelningen. De liksom nästan kvittrar:
– Jätteskoj! Så roligt! Vad fint! Toppen!
Känner mig rätt finsk där jag står i ett hörn och “tjuvlyssnar”. Svenskarna är på något sätt ljusare till sinnet.
Väninnan är också journalist, några år yngre än jag och ännu synnerligen flitig.
– Men du har väl gått i pension. Jobbar du fortfarande något? undrar hon.
– Mer än någonsin. Var i Prag häromveckan, åker till Estland i juni och tänkte tillbringa hela december i Grekland.
Min väninna är sugen på en riktig långresa med sin man; tåg genom Vietnam, Japan, Sydkorea och Kina.
– I Kina har jag aldrig varit.
– Men det har jag och jag har bra kontakter där. När ni vet litet närmare angående resan så kan jag aktivera dem.
Har åkt nattåg mellan Peking och hamnstaden Qingdao. Hamnade mitt i en ölfestival – staden är ju känd för sitt goda öl och har tyska anor.
Enas med väninnan om att det inte behöver gå år mellan att vi träffas. Jag är bra på att upprätthålla gamla kontakter och hoppas komma till Sverige igen nästa år.
Men några sydostasiatiska resor tror jag inte det blir. Har även rest runt i Japan, Sydkorea och Vietnam.
I morgon en tågresa till Enköping för att träffa några släktingar. Tror väl jag ska orka med färden. Kan inte ta så lång tid, för minns jag rätt är Enköping “Sveriges närmaste stad”.