8 juni 2026
Aftonen den 12 december i år tänker jag tillbringa på en mysig taverna i centrala Athen.
Flygbiljetterna är sedan länge beställda och betalda. Mina grekiska vänner har bokat dag och tid.
Jag har även bjudit in svenska och finska vänner. Men kanske är det en smula optimistiskt att tro, att någon skulle lägga ut ett antal tusen kronor för att få gå på kalas.
Jag kommer att vistas i Athen från 12 december och åtminstone fram till julhelgen. Har skrivit så mycket om staden och varit där så ofta, att jag säkert skulle kunna fungera utmärkt som guide i en vecka.
Ska höra av mig angående detta till några svenska och finska vänner. Men grundtips; Ingen nappar.
Förmodligen får jag i n t e sällskap denna jul och nyårsafton. Det är inget jätteproblem, nordiskt väder kan vara så trist på vintern och i Grekland är jag garanterad åtminstone runt 15 grader.
Satt i fjol med kompisen Alf från Jönköping i december på ön Egina i bara t-shirts och drack litet pilsner i solskenet.
Har inga artiklar beställda denna gång. Kanske ginge det att sälja in något, men ärligt talat går det lika bra ändå.
Satt igår kväll med den till synes eviga läseboken, en roman av Theodor Kallifatides och som han själv översatt från svenska till modersmålet grekiska.
Jag har redan “tjatat” rätt mycket om projektet i dessa små kåserier, så ingen titel nämnd.
Men igår – för första gången – märktejag att nu börjar språket öppna upp sig. Läser långa sjok utan att behöva konsultera lexika. Och ordförrådet är nu så pass stort, att jag av och till kan härleda och gissa mig till vad ett ord betyder.
En bok och ett lexikon kan man bära med sig vart som. Har länge närt en dröm om att den tolfte, om aftonen, blott och bart umgås på Sokrates, Platons, Homeros och Kallifatides modersmål.
Så mycket har jag ju sysslat med språkstudier i mina dagar, att jag VET att det är möjligt.
Det tog år innan jag kunde använda finskan i vardagen. Nygrekiska ÄR lättare.
Gemensamt för språken är, att de inte kommer flygandes in i ens hjärnkontor. Jag har slitit ner åtminstone två grekiska lexika, och finskan ska vi inte ens tala om…
En viss fallenhet är säkert till hjälp. Men LÅNGT VIKTIGARE är intresse och att man HAR KUL.
Att inte ge upp, är nog det viktigaste. Att gång på gång på gång på gång på gång rådbråka texter och slå upp ord.
Belöningen kommer inte i morgon och inte i övermorgon och kanske inte ens nästa år.
Men så en dag står man på Förklaringsberget och funderar över varför dessa projekt skulle ta så fasligt lång tid.
Och sedan är det mestadels utförsbacke, man kan frikoppla sin lingvistiska motor och bara njuta av att allt rullar på helt galant.