1 juni 2026
Minns barndomens och ungdomens somrar med blandade känslor.
Visst var det med fjärilar i magen man fick ta emot det bruna kuvertet med läsårsbetyg. Men efter några veckors ledighet längtade åtminstone jag tillbaka till skolan och rutinerna.
En sommar under mellanstadietiden var familjen, minns jag, i Norge. Vi reste med tält och i Oslo köpte jag ett ex av min favorit Fantomen, som på norska heter Fantomet. “Ånden som går” är den norska varianten av “Vandrande vålnaden”.
En annan sommar deltog jag i en så kallad idrottskoloni. Man skulle hoppa högt och långt och sparka fotboll samt stöta kula.
Jag tror det var där min livslånga aversion mot alla form av idrott (förutom pingis och simning) grundlades.
Ytterligare en sommar var jag på något slags läger i Vidablick, som ligger utanför Bankeryd i Småland. Jag har i vuxen ålder flera gånger bett kompisar köra mig dit och varje gång förundrats över hur man stod ut.
Det var idrott från arla till särla. Kunde man inte istället ha sänts exempelvis till ett läger för unga språkbegåvningar? Är alla barn a priori intresserade av att hoppa och studsa?
Man är nog ganska udda om man inte är intresserad av sport. Nu vann ju Finland VM i hockey och det är trevligt. Men jag har inte följt tävlingen en enda sekund. Får bara inte ut något av det.
Pingis däremot fascinerar. Nu kommer jag med största sannolikhet aldrig mer att åka till Kina (jetlag etc), ångrar att jag inte försökte få biljett till något elitevenemang när det begav sig.
Köpte ett simkort för fyra euro och som gäller hela året, för den som fyllt 68. Måste försöka ta mig iväg till Helsingfors simstadion – simning är lustfyllt.
Som pensionär har man ju egentligen inte sommarlov, man är om man så vill ledig året runt (fast jag tycker att ett visst mått av arbete, läs kåserande och artikelskrivande, piggar upp).
Ingen kan längre sände en på idrottskoloni eller läger. Det är idealiskt, om det inte vore för en tilltagande trötthet. Såväl fysiskt som rent psykiskt – världen tycks tokigare för var dag som går.
Gläder mig åt att efter midsommar åka till Estland med ungdomsvännen Alf från Jönköping. Inga intervjuer eller andra uppdrag inbokade.
I den bemärkelsen får nu även en till Finland inflyttad journalist denna sommar ett riktigt…sommarlov!