13 april 2026
Vaknar klockan fem och Prag befinner sig ännu några timmar i beckmörker. Tar fram laptopen och kollar om det dansat in några betydelsefulla mail sedan igår kväll.
Det har det inte.
Som senior är det väl naturligt, att det glesnar en smula i mailtrafiken. Dels har man ju mindre eller inga jobbaktiviteter och dels tycks det allt svårare att upprätthålla ett tätt kontaktnät med gamla vänner.
Finns det då glädjeämnen i det seniora livet? Jo, det tycker jag. En sådan är när man känner sig ha uppnått ett visst mått av senioritet.
För mig tog det – nästan – 50 år…
Om några timmar ska jag bege mig till centralt belägna Václavtorget och träffa en finländare som har bott länge här i Tjeckien.
Hen har i god tid sänt mig sitt detaljerade CV och vi har mailat litet angående syftet och förutsättningarna för intervjun.
För mig kom alltså känslan och upplevelsen av senioritet sent i livet. Med begreppet avser jag förnimmelsen att vara djupt förankrad i sitt yrkeskunnande.
Har man gjort tusentals intervjuer och flängt runt i världen, måste det väl rimligtvis ha satt några spår?
Hur stor är risken att jag bara sitter och stammar under denna förmiddags intervju?
Digitalkameran kan förvisso haka upp sig och bilder bli oskarpa. Min strategi är att ta en så stor mängd, att alltid några av dem blir “godkända” av hemmaredaktionen.
Spelar man in alla intervjuer på reporterbandspelare återstår ett styvt jobb att skriva ut. Fast i realiteten sker en redigering redan i det skeded.
Sedan är det ofta väldigt enkelt att bara få ur sig artikeln. “Rem tene, verba sequentur – Behärska ämnet så följer orden av sig själva”, som det stod i min latinbok.
Till senioritet hör nog också, att man kan vänta en stund med att färdigställa en artikel. Intervjun jag gör idag om några timmar kan ju lika gärna skrivas ut under morgonfikat i Helsingfors nästa vecka.
Så får det bli. Sätter rent mentalt upp skylten “Gone fishing” (“Har gått för att fiska”) och ägnar eftermiddagen åt något helt annat.
Ska ta med besökande tyska väninnan Bettina på “Královská cesta” eller “Kungsvägen”. Det är den historiska kröningsvägen för böhmiska kungar och går från Kruttornet upp till Pragborgen, med ett stort antal sevärdheter under promenadens gång.
Prag, tänker jag, är en av Europas vackraste och historiskt mest intressanta städer. Roligt guida runt och leka tjecktolk.
Känns nästan som att man skulle ha uppnått ett visst mått av – senioritet.
All erfarenhet till trots måste man nog ändå se upp. Denna morgon har datorns ordbehandlingsprogram upprepade gånger istället för “senioritet” med automatik föreslagit ordet “senilitet”…