9 maj 2026
Har just handlat en varm kycklingklubba och litet tilltugg i en matmarknad på Södermalm i Stockholm. Lätt att ta med till hotellrummet när man ska kolla in aftonens nyheter.
Två kassor är vid tillfället öppnade. I den ena sitter en kassör med helt otroligt munläder. ALLA kunder får sig en personlig liten hälsning till livs.
Så blir det min tur och det är en kassörska som ser till att varornas streckkoder blir avlästa och sedan tar betalt.
– Och så får du ha det så bra!
Jag blir för ett ögonblick helt stirrig. Vem pratar hon med? Står det kanske någon kompis till henne bakom eller framför mig i kön?
Men, så slår det mig, jag har ju redan varit över ett dygn i Sverige och här kan man få små personliga hälsningar från alla vrån och hörn.
En klassiker som jag inte vet om den är autentisk lyder: Hej, det är från Försäkringskassan (Sveriges FPA)!
Jag hinner inte haspla ur mig något svar i kassan.
I Finland är det enklare.
– Hyvää päivänjatkoa (God fortsättning på dagen)! hälsas det då och då, varvid man som medborgare förväntas svara Kiitos samoin (Tack detsamma) eller Samaa Teille (Detsamma till Er) eller Kuin myös (Lika så).
Mer behövs inte.
Som jag av och till berättat duar man inte okända i Finland. Eller i alla fall ganska sällan.
Mig kvittar det lika, men jag vet länder och kulturer där etiketten är mycket viktig.
– Otjen prijatno videt vas (Mycket trevligt att se Er), säger min moskovitiska lärare Nina, trots att jag otaliga gånger bett henne dua.
I Kina var det åtminstone fram tills för några år sedan kutym att barn niade sina föräldrar. Jag minns hur min privatlärare herr Cheng en morgon dök upp och knackade på min hotelldörr och steg in med dyster min.
Hade frun bett om skilsmässa? Hade någon tagit hans cykel? Nej, värre än så…
– Min son gör mig så bedrövad. Hur jag än tjatar säger han “Ni” och “Nin” (de kinesiska orden för “Du” respektive “Ni”), svarade herr Cheng och putsade bort en svettdroppe från sina glasögon.
Engelskan gör ju ingen distinktion mellan formerna. Så i en vits blir premiärminister Thatcher mäkta förvånad när förbundskansler Kohl föreslår:
– Margaret, you can say you to me!