14 mars 2026
I ungdomen reste jag mycket, inte minst då i kommunistländer. På ölkrogen U Fleků i Prag fanns många östtyskar – Tjeckoslovakien var ett av få länder dit de kunde resa utan särskilt tillstånd.
Kristallklart minns jag den första vitsen och översätter den här från tyskan.
En långtradarchaufför i DDR stannar till vid en bensinmack för att tanka. Föreståndaren för macken frågar varför det längst bak på släpet finns ett porträtt av östtyske ledaren Erich Honecker.
– Jamen, chefen beordrade att jag där bak skulle hänga upp en röd trasa!
En annan östtysk vits handlade om att den styrande politbyrån om hösten sammanträdde, och en av medlemmarna hade tillbringat sin semester i Västtyskland.
– Hur är det egentligen där i det kapitalistiska Tyskland? frågade en av de övriga politbyråmedlemmarna.
– Precis som hos oss i DDR. Har man D-mark kan man köpa vad som helst.
En förklaring kan kanske – så här drygt 35 år efter murens fall – vara på sin plats: DDR hade särskilda butiker vid namn “Intershop” och där begärliga varor kunde inköpas av den som hade tillgång till eftertraktad västvaluta.
Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu styrde med järnhand sitt fattiga rike. När han gick upp på morgonen steg hela rumänska folket upp. När han satte sig vid frukostbordet gjorde hela rumänska folket också det.
När Ceausescu högg in på sin delikata frukost sade hela rumänska folket:
– Smaklig måltid!
Ska vi ta en tjeckisk vits också? Partichefen Gustáv Husák gick om morgonen ut på balkongen i Pragborgen och hälsade solen, som just stigit upp.
– Säg mig, solen, vilket land som är det bästa i världen?
– Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken.
Vid lunchtid gick diktatorn Husák åter ut på balkongen och frågade vilket land som är vackrast i världen.
– Tjeckoslovakiska Socialistiska Republiken.
På kvällen gick han för tredje gången ut på balkongen och frågade solen vilket land som är det mest framgångsrika i världen.
Svaret lät inte vänta på sig:
– Håll käften, gubbe! Jag är redan i väst.
En sista? Kör i vind. Vi tar en som är kort men litet gullig.
Två synålar promenerar på Röda Torget och den ena frågar den andra, vad hen egentligen tycker om Brezjnev (Sovjetunionens ledare 1964 – 1982).
Den andra ser sig nervöst om över axeln och svarar med låg röst:
– Tyst, det går en säkerhetsnål bakom oss!