8 april 2026
Vet du, kära läsare, hur många psykologer det krävs för att skruva i en glödlampa?
När jag frågar min vänner, brukar svaret bli något runt tre eller fyra. Plus resonemang om att en ska stå på stolen och övriga snurra runt på densamma.
Svaret är dock enklare än så; det räcker med EN PSYKOLOG. Men – och det är ett mycket viktigt aber: Glödlampan måste själv vara med på det hela, alltså ge sitt godkännande…
Tidningen “Tiede” (“Vetenskap”), som ges ut av Sanoma-koncernen, berättar i en artikel om en undersökning som visar att alla terapiformer är ungefär lika effektiva.
Professor Oliver Boxell vid universitetet i Rochester har, tillsammans med kollegor, tagit en närmare titt på fem olika former av terapi.
Det handlar om psykodynamisk terapi, kognitiv beteendeterapi, klientcentrerad terapi, bildterapi och mindfullness.
Resultatet blev att samtliga fungerar ungefär lika bra; mindfullness gav något snabbare resultat men det jämnade ut sig i långa loppet.
Professorn i psykiatri vid Helsingfors universitet Erkki Isometsä betonar för tidningen betydelsen av en god och förtroendefull relation mellan terapeut och patient.
“Tvelöst måste man vara två för att dansa tango. Beroende på den egna historien har olika människor olika fallenhet för att gå in i en terapeutisk relation.
Ofta är det som så, att de problem de lider av påverkar förmågan. Då är det upp till terapeutens yrkesskicklighet att hjälpa till med desa svårigheter”.
När jag läser artikeln tänker jag på min käre, framlidne vän i Sverige, Larry. Han sökte sig i ganska sen ålder till en terapeutisk relation.
– Det är jag glad över. Men jag minns också att min terapeut sade, att med stigande ålder får man fundera över vad man ger sig in på.
– Vi har ju alla psykologiska försvar för att skydda oss mot smärta. I en del fall, sade min terapeut, kan det vara riskabelt att börja försöka nedmontera dessa försvar.
Jag tänker, att terapi är mycket krävande. Inte minst om man har haft en svår uppväxt. Försvaren som en gång var livsuppehållande har vänts till ett hinder i det dagliga livet, men låter sig inte utan vidare raseras.
Man måste gå mycket varsamt fram i sådana fall. Finnarna säger ibland att “hyvä terapeutti on lottovoitto” (“en god terapeut är en lottovinst”).
En ironi i sammanhanget är väl kanske, att de personer som allra mest skulle behöva gå i terapi aldrig ens skulle komma på tanken.