29 juni 2026
För oss som gillar radiodokumentärer är Sveriges Radios “P3 dokumentär” en guldgruva. Lyssnar på en nygjord dokumentär om polismorden i Helsingfors hösten 1996. En förskräcklig historia, men där finsk polis visar sin kompetens och professionella styrka.
Klockan 02:43 natten den 22 oktober 1997 får helsingforspolisen ett larm från centralt belägna Hotell Palace.
Nattportierna har blivit rånad och fått händerna bundna, men lyckas snabbt ta sig loss och ringer polisen.
Dansken Steen Christensen har, under en obevakad permission från ett fängelse i hemlandet, tagit Sverige-båten till Helsingfors och med bytet från rånet springer han nu i riktning mot fashionabla stadsdelen Ulrikasborg.
På Fabriksgatan blir han stoppad för en rutinkontroll av överkonstapel Eero Holsti (56) och äldre konstapeln Antero Palo (32). Då sker det ofattbart grymma och meningslösa. Christensen befaller dem ner på marken och fyrar av totalt fem skott bakifrån.
Holsti var en mycket populär polis och något av en förebild för de yngre kollegorna. Han pratade hellre än tog till våld, när så var möjligt. Barnen var redan vuxna.
Palo var mer tystlåten, men omtyckt av arbetskamraterna och en polis man gärna patrullerade tillsammans med. Han hade en liten flicka, vars ålder ej uppgetts.
Nu inleds den största polisinsatsen hittills i finländsk kriminalhistoria. Systematisk finkammar polisen det område där Christensen rört sig efter dådet. Övervakningskameror har fångat flykten, En tipstelefon inrättas snabbt och tipsen strömmar in i strid ström.
En person som driver lägenhetsuthyrning har haft en dansk gäst, som smitit från notan. Den patrull som far till lägenheten hittar en bild, som skulle komma att bli oerhört värdefull i spaningsarbetet. Under denna tid tog man på Sverige-båten bilder av dem som steg på och bilderna gick sedan att köpa som souvenir.
Snabbt tas kontakt med danska polisen, som kan berätta att det handlar om en bankrånare och våldsbrottsling som avvikit från en obevakad permission.
Bilden sprids, naturligtvis, i såväl tryckta media som på TV. Trots att man försökt slå en järnring runt Helsingfors lyckas mördaren ta sig ut.
Men nu när bilden exponerats mot allmänheten är Steen Christensens dagar på fri fot räknade. En apotekare i den lilla staden Tavastehus, 98 kilometer norr om Helsingfors, tror sig ha haft Steen Christensen som kund. Denne har tagit ut medicin på ett recept med sitt riktiga namn.
Polisen ringer omgående alla hotell i staden och på ett av dem uppger personal att den danske mannen checkat in men under falsk namn.
Civilklädda polismän går in på hotellet och knackar på den dörr innanför vilken dansken tros uppehålla sig. De hör tv-ljud och bryter sig in. Christenson har med blod skrivit ett meddelande på badrumsspegeln.
Men, själv har han redan hunnit smita ut…
Hur det hela slutar kan du lyssna till i sverigefinska frilansreportern Hanna Sihlmans välgjorda dokumentär på nätadress https://www.sverigesradio.se/p3dokumentar.
Morden skakar om det finländska samhället. Hur kunde något sådant hända i det trygga och välordnade Finland och därtill i stadens mer fashionabla kvarter?
Jag hade bara bott en månad i Finland när det skedde och kom ihåg att jag bistod en dansk kollega, genom att översätta finskspråkiga nyhetstexter om dåden. Tidskriften Suomen Kuvalehti hade ett föredömligt detaljerat reportage.
I mitt minne finns också den fina uppslutningen och medkänslan bland den finländska allmänheten.
När Eero Holsti och Antero Palo jordfästs i Johannes kyrka finns inte plats för alla. Påtagligt är att så många poliser kommit för att hedra sina kollegor.
Från danskt håll kommer en ursäkt för att man så lättvindigt släppt ut en bevisligen mycket farlig person på obevakad permission.
Steen Christensen dömdes i maj 1998 till livstids fängelse. Han ansökte så sent som i fjol ånyo om frigivning, och lär ska ha skött sig exemplariskt på anstalten Herstedvester utanför Köpenhamn..
Begäran avslogs.