8 augusti 2026
Kul att promenera litet i hemstaden Helsingfors. Varken för stor eller för liten, och jag tycker mig märka att turistgrupperna blir allt fler. Påfallande mycket spansktalande.
Laxsoppan på anrika restaurang Kapellet är suverän. Och inte särskilt dyr, i synnerhet som man kan ta påfyllning utan extra kostnad.
Finskan har ett uttryck: “Hyvä hinta- laatusuhde” (ordagrant “God pris- kvalitetrelation”)
Utanför ligger Esplanaden eller “Espen” som den heter på finlandssvensk slang.
Under sommarperioden ges gratis konserter på dess estrad, vilken på finsk slang för övrigt kallas “Espan lava”.
Jag brukar inte så ofta stanna till och lyssna, men något gör att jag denna dag slår mig ner på en av de främre bänkarna.
Belöningen kommer omedelbart, när konserten så drar igång. Jag hade tidigare aldrig hört talas om Charlotta Kerbs och Sanjay Khan. Hon är finlandssvensk från Österbotten och han indier, närmare bestämt från delstaten Rajasthan och huvudstaden Jaipur med mellan tre och fyra miljoner invånare.
Duon kallar sig “Dhamal World Collective” och kombinerar nordisk folkmusik med dito ifrån Indien. En fusion som heter duga, inte sant?
Charlotta Kerbs är en mycket skicklig sångare och gitarrist. Åtminstone en av sångerna är på svenska, jag minns dock inte spontant orden.
Sanjay Khan trakterar virtuost traditionella instrument som handtrummor eller “tala”, träklappers eller “kartell”, samt “tanpura” som har fyra strängar.Plus “harmonium”, en slags indiskt bälgaspel som jag tror att jag har sett i samband med att Hare Kristna-tåg dragit förbi på gatorna.
På nätet står det att han har uppträtt i över 80 länder och bland annat haft drottning Elizabeth och Mick Jagger som publik.
Det smäller nog högre än att med sång och gitarr ha framfört en och annan Taube samt Ferlin på Svenska Gillets kräftskiva…
Vi i publiken får av och till öva oss litet på några indiska fraser. Min kompetens räcker inte för att avgöra om det är nationalspråket hindi. Kanske är det dundhari, även benämnt jaipuri, som bland annat talas i huvudstaden Jaipur?
En smula trist såklart att inte behärska ett enda indiskt lokalspråk. Landets konstitution listar – åter enligt nätet – utöver hindi 21 regionala språk. Samt hundratals andra språk. En finländsk kompis till mig har skrivit en lärobok i hindi.
Jag blir upprymd av den så fina konserten och de trevliga musikerna. På promenaden från Espen till Stockmanns varuhus råkar jag gå jämsides med en ung kinesisk familj. Jag har märkt att en del blir en smula grumse om man i tid och otid vill öva språk med folk man stöter på.
Har bestämt att från och med nu försöka utöva viss restriktion därvidlag.
Men just denna soliga sensommareftermiddag och med österbottnisk-indiska klanger skvalpandes i öronen får jag ett infall (berättar detta bara för DIG och för inte vidare till någon!).
– Kinesiska?
– Ja! Kan Ni det?
– Nja…
– Roligt. Har ni varit i Kina?
– Jo.
– Var?
– Peking, Shangai, Tianjin, Hangzhou, Suzhou, Dalian, Qingdao, Haikou och Sanya och kanske några fler platser, svarar jag och frågar skämtsamt frun om månne även HON varit i Kina.
– Så klart, jag är ju kines, ha ha. Det här är förresten min man och vår dotter.
– Vilken fin dotter ni har. Nu måste jag tyvärr vika av här in till bokhandeln. Adjö!
– Adjö.