5 maj 2026
Har knappt packat upp efter Prag-resan, när turen är kommen till Sverige. Ett land jag besöker en gång per år.
Som yrkesverksam och med massor av energi kunde man ibland byta land och stad och hotell lika ofta som man bytte kalsonger.
Den tiden är borta.
Att packa har blivit så jobbigt. Stoppar ner lite varje dag. Några plagg och några böcker i stora resväskan – allt som är värdefullt eller ömtåligt hamnar i kabinväskan eller inre rockfickan.
Numera är det flygplatsen tre timmar före avgång som gäller, inte formellt men i alla fall för mig. Vanda flygplats har många bra caféer och där kan man – efter incheckningen – sitta och exempelvis författa kåserier.
Har nog egentligen måttlig reslust för närvarande. Men ska bli kul att träffa några av de fåtaliga släktingarna, att åter frottera sig med klasskompisarna från småskolan i Nässjö samt att dinera med Grännas mest kände ex-politiker och hans maka.
I maj i fjol blev det 21 dagar i sträck. Skulle aldrig orka med det i år.
Några inplanerade luncher har fått flyttas fram, eller förvandlas till kaffestunder. Hoppas kunna promenera de invanda 10 000 stegen mellan möten och vilopauser.
Far till Grekland den 11 december. För att fira påföljande datum med lammkotletter och grekiska – samt kanske även ett par finlandssvenska – vänner.
Nu åter till packandet. Väl optimistiskt, måhända, men jag lägger även ner Theodor Kallifatides “Mödrar och söner”, som han själv översatt till modersmålet med titeln “Mitéres kai gioi”.
En bok av fenomenala Patricia Tudor-Sandahl får också åka med på resan. Likt Kallifatides skriver denna brittiskfödda dam en svenska som nästan gör en andlös.
Förr skojade man apropå resor om de tre P:na, det vill säga Pass, Pengar och Piljett.
Hinner knappt fundera över det sistnämnda. Numera räcker det ju att visa upp leg vid incheckningen och när man ska gå på planet. Och som pass fungerar ju ofta ett nationellt ID-kort.
Tala om nytt sätt att resa…