1 september 2026
Läser en gripande artikel i norska Verdens Gang (VG). Den handlar om Marthe som haft en fullständigt vidrig uppväxt.
Men ett mycket speciellt möte gav henne livsmodet tillbaka. Och nu är hon i Oslo för att hedra mannen som gav henne hopp…
Att växa upp i ett otryggt hem präglat av våld är något förfärligt. Du lär dig tidigt att inte lita på andra människor, att du själv inte är värd ett vitten och många tar tidigt till alkohol för att orka leva.
Man bär genom livet på en ständigt vidhängande ryggsäck ,vars blytyngd gör det svårt att klara sådant som för andra kan vara självklart; exempelvis att bilda familj.
Norska Marthe växte upp i en dysfunktionell familj och gick i en terapigrupp för barn. Men det var inte tillräckligt. Tilliten ville inte infinna sig.
Då skrev familjerådgivaren i den terapigrupp Marthe deltog i ett brev till självaste kungen. För att förstå vidden av det hela måste man veta, att monarkin har en otroligt stark ställning hos norrmännen (det här skedde före de trista “affärerna” med bl a den s k bonusprinsen Marius, som för övrigt inte är medlem av kungahuset).
Något svar på brevet kom aldrig.
Men, bättre upp, hovet svarade med en inbjudan. Den 9 december 2002 fick en grupp förväntansfulla, men säkert även nervösa, ungdomar audiens hos majestätet.
– Det var väldigt stort för oss att möta kung Harald. Vi kände att han tog oss väldigt mycket på allvar, berättade Marthe efteråt.
VG berättar, att kungen frågade den blott 13-åriga Marthe, hur det var att som barn växa upp i ett otryggt hem präglat av våld. Enligt tidningen var det lättare för henne att berätta för kungen, än för någon annan.
När hon lättat sitt hjärta tittade monarken allvarligt på henne och yttrade de förlösande orden:
– Det er ikke din skuld!
Typiskt för en uppväxt i dysfunktionell miljö är just, att man ständigt nedvärderar sig själv. Och tänker att man nog trots allt är skyldig och har förtjänat att behandlas illa.
Gruppen som togs emot på slottet berättade sådant som de inte tagit upp i samtalsgruppen. Kung Harald deltog också i den “avslutningsritual” som de brukade använda sig av. Man stod hand i hand i en ring och sade till den som stod närmast att “Du duger gott som du är!”
Som journalist i runt 50 år vet jag självfallet hur man lätt “bättrar på” en story. Men när VG citerar Marthe, som ett par dagar efter kung Haralds frånfälle hedrar honom på slottsplatsen i Oslo, vill jag nog tro på äktheten i hennes berättelse. Kungens ord om att hon inte bar någon skuld blev helt förlösande och återkommer ofta i Marthes minne, inte minst när livet känns tungt:
– Jag känner trots allt att jag idag lever ett gott liv, med sambo och fyra barn. Faktiskt tror jag inte att jag hade varit där jag är idag utan mötet på slottet.