10 juni 2026
När jag var barn var min mormor otroligt viktig. Hon bodde på Skogsvägen 8 i Nässjö och hem till henne kunde jag alltid cykla när tillvaron därhemma blev outhärdlig.
Klara, som hon hette, hade haft ett tufft liv. Född 1900 som äldst i en stor barnaskara. Engelska sjukan. Det sägs att hon bara kunde gå i skolan varannan dag, för det fanns inte skor nog åt barnaskaran.
Maken dog relativt tidigt. Han var entreprenör och därtill bland annat tapetserare. Jag har hört uppgifter om att dödsfallet berott på att han i jobbet andats in giftiga ångor.
Mormor Klaras hem var en refug. Vi spelade bingo med 25-öringar som insats. Hon betalade även min insats, så jag gick aldrig back…
Så minns jag att mormor prenumerade på en tidning som hette Triumf. Enligt internet grundades den 1888 och sista numret kom ut 1979.
Jag lärde mig rekordsnabbt att läsa och slukade allt som kom i ens väg: Smålands Dagblad, Fantomen och Lyckoslanten samt Sveriges Vår (vilken innehöll en kul serie om Knall och Kula).
Minns att jag förhöll mig en aning kritiskt till tidningen Triumf. Allt var så soligt och trevligt, i bjärt kontrast till Fantomens äventyr.
Smaken är ju som baken och ändras med åren. Jag har börjat skriva litet i finlandssvenska Kuriren. Med barnaögon hade jag kanske inte tyckt att den var “spännande” nog.
Nu, kort före 70, tar jag del av mycket i Kuriren (fast kan inta laga mat eller sticka koftor). Det är intressant att läsa om “vanliga människor” och deras liv. Om litet ovanliga öden. Reportage från andra länder är också intressanta.
Det är så skönt att läsa något som inte handlar om krig och elände. Jag tror man behöver varierade läsfrukter – impulser och idéer från olika håll.
Senaste numret av Kuriren uppmanar oss att upptäcka Finland. Härom året skildrade jag en resa i östra Finland med en barndomskompis.
Det är hart när omöjligt att locka över svenska vänner hit. Men, när de väl kommit hit och varit här några dagar låter de som en unison kör:
– FANTASTISKT LAND!