9 september 2026
Vi lever i en så turbulent tid och gamla föreställningar faller likt käglor i en fullsatt bowlinghall. Själv har jag en del föreställningar som är svåra att lämna.
En sådan gäller finländsk sisu. Åtminstone de något äldre läsarna torde minnas Runebergs “Högt bland Saarijärvis moar”:
Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman,
skötande dess jord med trägna armar;
men av Herren väntade han växten.
Och han bodde där med barn och maka,
åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
grävde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
»Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
tagom staven! Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.»
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
»Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt flera diken,
men av Herren vill jag vänta växten.
Litet av den här segheten och envisheten tycker jag mig finna hos en del finländska vänner. Men hur är det med återväxten?
I dagens Hufvudstadsbladet konstaterar ledarskribenten Ingemo Lindroos, att Finland på 20 år “gått från ett utbildningsmirakel till bara aningen bättre än medelmåttorna i OECD.”
“Sedan den senaste Pisamätningen 2022 har resultaten bland 15-åringarna sjunkit i alla huvudkategorier 2025: naturvetenskap, läskunnighet och matematik”, konstaterar hon.
Så kommer något som fick åtminstone mig att studsa till:
“Dessutom är de finländska eleverna sämre på uthållighet i utmanande uppgifter – på den punkten placerar sig Finland sämst av alla länder i mätningen.
I korthet – eleverna saknar sisu!”
Nu känner jag faktiskt inte en enda finländsk 15-åring, gissar dock att det är ungefär lika illa ställt i flera länder. Kan det vara som så, att man nuförtiden får ganska mycket “serverat”?
Jag har alls inga belägg för det, kommer osökt att tänka på Monty Python-sketchen“Four Yorkshiremen” (“Fyra män från Yorkshire”). Det är fyra herrar som försöker bräcka varandra vad gäller att beskriva hur eländig barndom de haft.
En obetalbar replik: I used to get up in the morning at night at half-past-ten at night, half an hour before I went to bed (Jag brukade gå upp halv elva på kvällen, en halvtimme före det att jag lade mig).
Uthållighet är släkt med tålamod. Minns sex-åringens ensamma, långa skolväg (klasskamraterna bodde i annan stadsdel) med en obevakad järnvägsövergång. Hur det vid tillfälle gick hål i skolränseln och böckerna en efter en omärkbart trillade ut.
Det är ett på tok för högt pris att betala, för att i vuxen ålder upptäcka att man besitter viss resiliens. Och att det även på äldre dagar tycks finnas någon sorts inre autopilot som redan klockan 7 på morgonen styr mot stamfiket för några timmars jobb (även efter en blöt kväll).
Få saker kommer ju till en här i livet utan ansträngning. Och gör de det är de snart vips borta.
Tålamod – mod att tåla.