11 juni 2026
En man som gjort mycket stora insatser för svenska språket är översten vid Bohusläns regemente Olof Werling Melin.
Känns namnet igen..?
Om inte så är det helt ok, för hans insats gäller ett ganska smalt område. Den gode översten (1861-1940) är mannen bakom det i Sverige mest använda stenografisystemet – Melins system.
Stenografi som konst har långa anor. Här i Finland kallas det “pikakirjoitus”, ordagrannt “snabbskrift”.
Det system finnarna använder kallas Neovius-Nevanlinnas system. Finlandssvenskarna kör med överste Melin.
Den kanske mest kända svenska stenografen heter Astrid Lindgren. Hon var utbildad sekreterare och på den tiden ingick stenografi i utbildningen.
Astrid var mycket driven i konsten och utvecklade sin egen stil. Det lär ska ha behövts ett stort antal experter för att i ett projekt tyda hennes öglor. Det genomfördes mellan 2020–2024 och omfattar 670 bevarade stenogramblock.
Melin, som alltså var yrkesofficer, var vice ordförande i Svenska Gabelsberger-Stenografföreningen och utgav år 1900 “Lärobok i stenografi efter Gabelsbergs system för militärer”.
Finns den månne i bokhyllan..?
Franx Xaver Gabelsberger (1789 – 1849) var tysk och hans system tillämpades alltså fordom även i Sverige. För att krångla till det ytterligare användes en tid i Sverige även Arends stenografi, systemuppfinnare var tysken Leopold Alexander Friedrich Arends och systemet anpassades till svenska språket 1880 medelst en lärobok.
Dock – Melin skulle slå knock på alla sina konkurrenter! År 1892 kom hans “Lärobok i Förenklad snabbskrift av O.W.Melin” och saken var biff.
Vad Melin gjorde var, att han förenklade tidigare system och baserade det egna på ljudens frekvens i svenskan och med så mycket förenklingar som bara möjligt.
En “melinare” skriver i princip fonetiskt och med användning av ett stort antal förkortningar. T ex betyder “ST+I” stenografi. Mycket vanligt i systemet är, att bokstavskombinationer som “SL”, “SN” och “KT” fått egna tecken.
Jag gick – några månader före flytten till Finland 1996 – en kurs i Melinska Stenografförbundets regi, med en fantastiskt duktig och trevlig lärare vid namn Britt Almström.
Själva systemet är inte svårt, ungefär som att lära sig grekiska alfabetet. Eller grundläggande budgivning i bridge.
MEN – det svåra och oändligt tålamodsprövande består sedan i att komma till den punkt där stenografin blir det naturliga skrivsättet. Du minns nog lästräningen i småskolan. Först ljudade man länge, för att så småningom lära sig läsa ordbilder.
Jag kom aldrig så långt. Det gick snabbare med “långskrift”, som stenografer kallar vårt vanliga sätt att skriva på. En parallell; om och när jag i december åker ner på ett litet kalas i Athen, märker jag då att det trots alla studiemödor går snabbast och enklast att tala engelska med mina grekiska vänner, ja då är på sätt och vis projektet kaputt!
Som journalist skriver man ju stup i kvarten. Jag kom sent omsider på något smart. Mina inspelade intervjuer skrev jag helt enkelt ner direkt i datorn. Jag har förmodligen en mycket snabb hastighet på maskin och använder uteslutande tangenterna utan att behöva titta på annat än skärmen.
När det sedan är klart är det bara att författa artikeln. Man “skär ut” citaten och deleatar sådant som visar sig inte behövas.
Melinska Stenografförbundet finns än idag, men har inte längre några lokaler (vi satt i Gamla Stan och övade). Det slår mig att jag faktiskt inte känner någon annan är Britt som behärskar stenografi.
Kuriöst nog finns det en finländsk mästerstenograf som heter Niklas Varisto. År 1998 blev han världsmästare i stenografi i klassen många språk och kom 12:a i mästarklassen på ett språk.
Enligt internet gjorde han stenografiska utskrifter på 13 språk. Dessutom är han skicklig musiker.
En grabb jag mer än gärna skulle ta en fika eller några bira med.