14 juli 2026
I den huskropp där jag bor, i helsingforsstadsdelen Kampen, finns en förträfflig inrättning. Det tar mig drygt en minut från dörr till dörr.
Kampens servicecentral är en öppen mötesplats för pensionärer och arbetslösa, skrivna i Helsingfors.
Så här beskriver man utbudet i ett nötskal:
“Du kan delta i olika grupper, föreläsningar och evenemang samt lära dig nya saker. Du kan delta i vår mångsidiga verksamhet enligt dina egna intressen eller ställa upp som volontär, om du vill. Dessutom får du individuell rådgivning och handledning hos oss.
Vid Kampens servicecentral får du också betjäning på svenska. Hos oss arbetar bland annat socialhandledare, fysioterapeuter och handledare. Dessutom har vi en egenvårdspunkt samt datorer.
Servicecentralens verksamhet är kostnadsfri för dig, om inget annat anges. Du får ett servicecentralskort som du behöver för att gratis delta i verksamheten från servicecentralens reception.”
På vägen hem från den obligatoriska caféfrukosten tittar jag in på servicecentralen. En dam som verkar trevlig och bär på en namnlapp frågar om hon kan hjälpa till.
– Både ja och nej. Jag har just varit och fikat och kollat mail och funderar på hur jag ska lägga upp resten av dagen.
– Jag kommer från Sverige och den lilla släkt jag har finns där. Mina vänner är mestadels finländare men i juli bor de på sommarstugan.
– Nu var det ett tag sedan någon bjöd med, men jag blir orolig av att vara på landet. Klarar inte flugor och insekter och torrdass och att vara tvungen följa värdfolkets mattider.
Kvinnan, som är servicecentralens socialhandledare, påpekar att man har många grupper exempelvis för samtal.
– Jag vet, fast det är kanske inte där skon klämmer. Men jag ska i alla fall går ner kort före stängningsdags till konditionssalen (gymmet) och se om jag får plats att göra några övningar, förklarar jag.
I morgon har halva sommarn gått. På fredag ska finske kompisen och kollegan Heikki ta mig till ett av sina favoritcaféer.
Innan dagen är över ska jag också ha avverkat typ 10 000 – 12 000 steg. Och gärna ett par sidor ur medhavda romanen av Theodor Kallifatides.
Är man lutheran så är man…