18 augusti 2026
Skrev igår ett “bonuskåseri” om att ha bott exakt 30 år i Finland.
Av runt 50 medlemmar i min egenskapade lilla blogg reagerade en (1).
Tack underbara Gunilla i Nässjö!
Upplever sedan en tid tillbaka, att likgiltigheten breder ut sig likt i en präriebrand. Det är meningslöst att försöka hålla uppe relationer, för de allra flesta svarar inte längre på tilltal.
Skriver detta från mitt hotellrum i sydfinländska Ekenäs. Fin kinesisk middag i går afton med “eviga väninnan” Maria.
Fixade in två äktkinesiska rätter: “Gong Bao Ji Ding” (“Palatsväktarens kycklingtärningar”) samt “Hai Xian Zhao Mian” (“Havets läckerheter på en bädd av spaghetti”).
I Ekenäs talar runt 80 procent svenska som modersmål. Man har dock gått upp i den större staden Raseborg och procenten har minskat.
Enligt väninnan Maria är det relativt ovanligt med smålänningar som kommer på besök och talar kinesiska med Peking-dialekt.
Idag vill jag nog inte göra någonting. Planerad bilutflykt med Maria får bli i morgon. Det är en så helt konstig tid vi lever i.
Den starkes rätt tycks dominera, öppnar man eller rättare sagt går in på en tidningssida är där oförrätt på oförrätt.
Erinrar mig orden i Matteus-evangeliet 24:12-14:
“Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna”.
Sådan vill jag inte bli.