15 juli 2026
När Frankrike igår firade sin nationaldag – le quatorze juillet – skedde det med sedvanlig pompa och ståt. Speciellt för denna 14 juli var det stora inslaget av utländsk militär på paradgatan Avenue des Champs-Elysées.
Ingen torde förvånas. Det finns en imponerande uppslutning bland de västliga demokratierna om att Ukrainas sak är vår.
Enligt media deltog ett 20-tal representanter för Finlands försvarsmakt, Puolustusvoimat, i marschen utmed Avenue des Champs-Elysées.
Det är en av de institutioner här i landet vilken jag – som i medelåldern från Sverige inflyttad – hyser den allra högsta respekt för. När Republikens president på självständighetsdagens firande sätter sig ner med en kaffekopp bland de kvarvarande krigsveteranerna, får jag tårar i ögonen.
Olen suomalainen!
Åter till Paris: Ett återkommande inslag i paraden är “Légion étrangère”, det vill säga “Främlingslegionen”. Det finns legioner i bland annat Spanien, men ingen kan mäta sig med den franska.
Värdiga herrar med helskägg och yxor paraderar till Legionens egen musik. En egenhet är att Legionen har sin egen marschtakt. Man marscherar i en speciell takt som kallas “le pas legion”.
Standardtakten i den reguljära franska armén – dit legionen rent organisatoriskt hör – är 120 marschsteg per minut. Främlingslegionen däremot marscherar med 88 steg i minuten och deras officiella marsch heter “Le Boudin”.
Här ett klipp från 2024 som väl förklarar hur det ser ut och låter när de skäggiga legionärerna med sina yxor defilerar till tonerna av Le Boudin:
https://www.google.com/search?client=firefox-b-d&hs=S5Fq&sca_esv=ed955aa10a35ab88&sxsrf=APpeQnvDvZ6Dtj3zW9WieXOy6h9CKJrlZg:1784059044520&udm=7&fbs=ABfTbFUyxjQn9bne4DuflY2dNqqK_lrHr4kqyXTVOJ-UYboF6XZMJzDk8U0NuLVCxOyN_POfqaMnmmKd1LXSgPGcnf49eChKCKtfMI0xzXoHhf51z72_u6Ws64DvtN2LrgY7knt_sLgVs_zHr5AoVQCL3E5aY2HUYn5d1wAQCQTspmSvjLRhiqWCFwJL85GPmofZ10Wbvi96&q=Le+Boudin+2024&sa=X&ved=2ahUKEwiolO3s-dKVAxV0IhAIHRN9LF4QtKgLegQIFxAB&biw=1406&bih=744&dpr=2#fpstate=ive&vld=cid:4b54d3c7,vid:AauLVRdjnaI,st:0
Jag har i decennier hyst ett brinnande intresse för Främlingslegionen.
– Det är så konstigt. Du är nog en av de mest fridsamma och pacifistiska människor jag känner! utbrast vännen och kollegan Calle (som för övrigt numera sedan länge bor i Paris) vid ett tillfälle när jag tog upp legionen som tänkbart reportage-mål.
Människan är ett mysterium. Jag kommer säkert aldrig bli på det klara med varför jag en dag fick för mig att börja studera finska på Stockholms universitet…
Onko väliä? Spelar det någon roll? Vi vet ju inte ens varför vi existerar på denna planet….
Historiskt har främlingslegionen – som grundades 1831 av franske kungen Ludvig Filip – inte haft så gott rykte. Det handlar ju inte om sjöscouter, utan om personer som snabbt ska kunna sättas in varhelst på jorden där Frankrike anser sig ha intressen att skydda.
Disciplinen är stenhård. Från en av otaliga videor jag sett om hären kommer ett citat från en officer upp i skallen:
– Hit kommer rekryter från alla länder. Vi kan inte ha olika regler. Vi måste ha en gemensam uppförandekod och det är legionens disciplin.
Typiskt för legionen är att man rekryterar utlänningar, som om de klarar de järnhårda inträdeskraven ges en ny identitet och en ny nationalitet. Även franska medborgare har rätt att ansöka om inträde och det kan då ske genom att de uppger en antagen utländsk nationalitet, typ belgare eller annat fransktalande land.
Legionen är känd för att ge personer med en trasslig bakgrund en ny chans. Traditionellt har det varit en brokig samling rekryter.
Kriterierna har skärpts och enligt egna uppgifter antar man inte personer som bakom sig har allvarliga vålds- eller sexualbrott. Narkotikabrottslingar är heller inte välkomna.
Ett antal finländare och svenskar har genom åren tjänstgjort i franska främlingslegionen. Till de mest kända finländarna hör Aarne Edvard Juutilainen (1904-1976), vilken fick epitetet “Marockos skräck” efter att 1930 och fem år framåt som legionär ha deltagit i hårda strider i marockanska Atlasbergen samt Sahara.
Han gjorde sedan betydande insatser bland annat som chef för legendariska kompaniet JR 9 under fortsättningskriget mot Sovjet, men tog sedermera avsked från armén.
Jag såg för en tid sedan en intressant intervju på Youtube med en ung svensk, vilken tjänstgjorde i legionen som musiker.
– Redan vid rekryteringssamtalet vet de allt om dig, till och med hur din morfars löständer såg ut.., uppgav den unge mannen som sedermera deserterade.
Själv har jag nog funderat på legionen, för att kanske få litet mer stadga i tillvaron. Franska är nog det främmande språk jag är sämst på, men när jag senast kollade antagningskraven tyckte jag mig utläsa:
“Merci beaucoup, Charles Aznavour, le vin, cafe au lait, formidable, Paris, Piaf, le tango finlandais, Jardin de Luxembourg, Allons enfant, entrecote cafe de Paris, Macron, Mitterand, deGaulle, Gauloise. Brassens.
Utan att på något vis försöka framhäva mina eventuella lingvistiska talanger, försökte jag översätta ovanstående och är ganska säker på att det blir så här på svenska:
“Tack för er intresse. Överviktiga 69-åringar med såväl svensk som finsk nationalitet göra sig dock icke besvär!”