16 april 2026
Tjeckoslovakien hade aldrig någon omfattande organiserad opposition mot kommunismen, i stil med polska Solidaritet. Istället rådde en utbredd uppgivenhet och man isolerade sig ofta i hemmen och närmaste bekantskapskretsen.
Dock fanns medborgaruppropet Charta 77, där en ledande person var Václav Havel, som senare kom att bli president.
Musiken hade en roll i kampen mot övermakten. En av de främsta protest- och folksångaren var Jaroslav Hutka, som sedermera tvingades emigrera till Holland.
Om aftonen på hotellet här i Prag spelar jag hans sång Litvínov. Det är en fin text om en typisk, luftförorenad stad i det kommunistiska Tjeckoslovakien och där apatin tagit över.
Tog mig för att försöka översätta den till svenska:
Litvínov
Vad har ni gjort, ni människor, att ni är instängda i ett så här stort fängelse?
Har ni lurat någon fattig, och nu är ni fast i de här barackerna.
Vi har inte krökt ett hår på någon, vi är väldigt goda människor och något sådant skulle vi inte förmå.
Vi är här för arbete, här har vi vår inkomst, för bostad, mat och kläder jobbar vi.
Och varför bor ni i så fula baracker, varför andas ni så förorenad luft? Och vad gör ni om kvällarna, när solen gått ner vart går ni då?
Vart skulle vi gå, vi sitter hemma, vi har tv och så tittar vi. När programmet är över går vi till sängs, för bostad, mat och kläder jobbar vi.
Och jag som tänkt att jag gått vilse, att istället för en stad har jag kommit till ett fängelse.
Till ett stort läger där människor sonar, att de gjort en annan människa, en broder illa.
Var kommer du ifrån, som frågar så dumt, om du inte trivs så varför ger du dig inte av?
Vi tycker på det hela om vår lilla stad, för bostad, mat och kläder jobbar vi.
Ursäkta mig, tillåt en fråga, när ni nu bor här, tänker ni på kärlek?
På skönhet, lycka och vad som följer på smärtan, vad som sker i morgon och efter döden.
Sådana saker har vi vuxit ifrån, sådant vill vi inte plåga oss med.
Den typen av frågor är det bäst att glömma.
Djupa funderingar passar bättre för en häst, för bostad, mat och kläder jobbar vi.
Ack, mina människor, jag förstår mig inte på er, jag hade tänkt att själen är den största rikedomen.
Att kunna leka en smula, tycka om vackra saker, titta på molnen och glädja sig åt en äng.
Du pratar så konstigt, du unge talare, en gång blir du också vuxen och inser ditt misstag.
Lär dig av oss äldre, vi har erfarenhet, för bostad, mat och kläder jobbar vi.
Sorgsen går jag runt i arbetslägret, molnen har redan samlat sig på himlen och någon fågelsång hörs ej.
I denna tysta timma vill jag träffa en människa, tusentals av dem sover här, mig väntar ingen.
Jag förstår mig inte på människorna, det här är en konstig tid, stämningen i staden Litvínov är så dyster.
Människor, bröder, om en timme ska ni stiga upp…
(Staden Litvínov ligger i nordvästra Tjeckien, har runt 25 000 invånare och är bl a känd för sin petrokemiska industri)