25 juni 2026
Hotell Dorpat i Tartu har en fantastisk frukostbuffé. Var här med reskamraten Alf vid samma tid i fjol. Njuter gravlax istället för bacon.
Slår på datorn och möts av superlativer. Det handlar så klart om VM i fotboll. Sensationella segrar och förfärliga nederlag. Ena dagen är ett lag fantastiskt, nästa dag knappt vatten värt.
Har hittills inte sett en minut av fotbollen och det lär stanna vid det.
Men försöker titta litet på partiledartalen i Almedalen. Och de påföljande intervjuerna. Här finns nästan lika många skyttegravar som på första världskrigets slagfält.
Nåja, överdrivet så klart. Men jag gissar det kommer bli väldigt svårt att få ihop en regering efter valet i september.
Det mediala utbudet av idag saknar fullständigt gränser. Minns när jag pluggade i Moskva sommaren 1989, då kunde man köpa Pravda i speciella automater och för några ynka kopek.
Samt lyssna på kortvågen till Sveriges Radios Utlandsprogram – där jag själv i perioder arbetade som telegramredaktör.
Nu hör jag tjeckiska talas på andra sidan bordet. Tar upp kort konversation. Några medelålders herrar från Brno på semester i Estland.
Vet inte vilka dagens talare i Almedalens är. Men helt säkert kommer de att attackera motståndarsidan och samtidigt förklara hur förträfflig den egna politiken är.
Karusellen snurrar på. Men jag vill inte åka med längre!
Vid 70-strecket känns mycket starkare än tidigare att man redan nog “lever på lånad tid”. Vad vill jag göra med återstoden? Vad kan jag göra? I vilken mån står hälsan bi ännu ett litet tag?
Nog gärna skriva en smula. Dessa små betraktelser en gång om dagen. Har ett par bokprojekt i tankarna.
Men så kokar allt ner till att bland fåtaliga glädjeämnen numera är nygrekiskan i en klass för sig. Ingen kommer någonsin förstå mig, precis som jag inte begriper fotbollens fascination.
Måste ta en stund med Kallifatides innan vi går dagens stadsrundtur. Hans besök i Athen och samtal med redan 90-åriga modern fascinerar.
Skulle jag någon gång skriva om min egen modersrelation eller är det kanske för privat? Hon tynade bort på sjukhus, men innan dess hann vi faktiskt få en hel del sagt.
Livet och döden – finns det mer intressanta frågor än dessa?
Mer angelägna?
Mer brännande?
Mer tvingande?
Mer utmanande?
Skulle väl i så fall vara matmomsen och hur man kan få SJ:s tåg att åter gå i tid…