2 april 2026
Har ett ärende till helsingforsförorten Åggelby och en finne som jag
blott är ytligt bekant med. Vi talar, naturligtvis, finska oss emellan.
– Min nya bok har kommit ut. Vill du ha ett ex?
– Nej tack. För du skriver väl på svenska?
– Ja, men kan du inte lite svenska?
– Det är dåligt med den saken. Jag skulle inte ha något utbyte av
boken.
På buss 69 in till centrum och hem till stadsdelen Kampen
funderar jag en smula. Jag blev verkligen inte stött, han är en
mycket fin kille
Minns så en finländsk väninna som besökte mig en sommarafton.
Vi sitter på min härliga balkong som vetter mot en lummig
innegård, dricker rödvin och äter jordnötter från ett fat.
Jag är van vid att mina vänner brukar uppskatta lite gitarr och sång.
– Vill du att jag ska spela något för dig?
– Joo.., men inte mer än två låtar.
I Sverige hade jag kanske tagit illa upp. Men efter flera decennier
här känner jag den finska kulturen.
Finländare kan ibland upplevas som oartiga. Jag skulle nog säga att
det i många fall snarare är fråga om rakhet. De pratar ungefär som
de tänker.
– Det är ibland svårt att förstå sig på svenskar, berättade en finska
jag intervjuade och som ofta deltog i nordiska, fackliga möten.
– Allt är hela tiden toppen och jättebra och roligt. Så skulle en finländare
knappast uttrycka sig och jag kan ibland ha svårt att förstå vad som
egentligen menas.
När jag numera en gång om året besöker Sverige kan jag stundtals
också bli förbryllad. Till exempel när en svensk säger att han
eller hon bor själv.
– Det heter att man bor ensam, brukade mina finlandssvenska
vänner säga, fram till den dagen då jag anammade deras uttryck.
Det finns, tycker jag, ofta något befriande i att veta att den man talar
med verkligen menar vad han eller hon säger.
Jag avskyr konflikter, men även där är finnar ofta ganska raka. Ett
känt talesätt här är att “nostaa kissa pöydelle” eller att “lyfta upp
katten på bordet”.
Kan man prata om något problem finns där ofta en lösning. Finnarna
har förresten även ett annat ordspråk där katter är inblandade; man
behöver inte alltid “mennä kaikkiin kissanristiäisiin”.
Det betyder på svenska att man inte måste “gå på alla kattdop”. En
del sociala aktiviteter har man rätt att avstå från.