3 juni 2026
En drygt hundraårig politiker, frispråkig kolumnist och författare har gått ur tiden. Det handlar om Jutta Zilliacus som var ett stort namn inte minst i finlandssvenska kretsar.
Jutta Armelle Kingo föddes 1925 i Helsingfors av estniska föräldrar, som flytt Sankt Petersburg efter bolsjevikernas revolution 1917. Hemma talades det estniska och först som tioåring blev hon finländsk medborgare.
Efter studentexamen, 1944. studerade hon språk vid Helsingfors universitet och musik vid Sibelius-akademin. Fem år senare gifte hon sig med finlandssvenske författaren och journalisten Benedict Zilliacus (1921-2013) och hade vid denna tid redan börjat se sig själv som finlandssvenska.
Paret fick en son.
Som ett kuriosum kan nämnas att Jutta Zilliacus under en tid var sekreterare åt självaste Carl Gustaf Mannerheim och i jobbet ingick att efter diktamen skriva ut marskalkens memoarer.
Som representant för Svenska folkpartiets kvinnoorganisation “Svenska kvinnoförbundet” kom hon 1968 in i Helsingfors stadsfullmäktige och därefter, 1975, blev hon riksdagskvinna.
Jag träffade tyvärr aldrig Jutta Zilliacus men läste med behållning hennes kolumner. I 13 år var hon därtill en av deltagarna i rundradion Yles program “De äldres råd”.
Jutta Zilliacus var rakt på sak och en del skulle nog säga att hon politiskt stod mer till höger än vänster. Samtidigt engagerade hon sig tidigt för kvinnosaken, dock utan bli uttalad feminist.
Det många kanske bäst minns av henne är engagemanget för Estlands frigörelse från Sovjetunionen. Den 20 augusti förklarade Estland sig självständigt och den sjätte september samma år erkändes denna förklaring formellt av Sovjetunionen.
Hon beklagade vid tillfälle att hon inte hade lärt sin son estniska.
Journalisten Seija Martti gjorde 1989 en lång intervju för Helsingin Sanomats månadsbilaga där Jutta Zilliacus på ett uppmärksammat sätt gjorde upp räkningen med sig själv:
“Jag har levt femtio år mitt i en lögn. Jag har accepterat all form av råhet som ägt rum alldeles i vårt närområde. Det dåliga samvetet har vaknat och smärtar”.
Litet längre fram i intervjun förklarar hon att hon “iskallt” vänt ryggen åt sina estniska vänner och under decennier inte upprätthållit kontakt. Även estniskan har blivit rostig, men hon har börjat studera språket på nytt och tagit upp kontakterna i Estland.
Så sent som i april gjorde Jutta Zilliacus uppdateringar på sin Facebook-sida. Då handlade det förutom Estland även om något annat som låg henne varmt om hjärtat – förbindelserna mellan Finland och Sverige.
Jutta Zilliacus avled i lördags, den 30 maj 2026, alltså drygt hundra år gammal.